WoW-klipp.

Wayoutwest var givetvis precis så bra som man förväntat sig. Förutom torsdagen då vi misslyckades med att komma in på klubb. Det sög, så vi drack jättestora öl på en intilliggande pub istället, vilket ägde. Får skriva mer om trippen i ett annat inlägg. Typ imorn eller snart.

Här är dock tre videor jag filmade på min gamla Kodak digitalkamera, som faktiskt presterat rätt hyfsat även om mina instabila händer inte gör det men det var rätt svårt att inte svänga lite till musiken så.... Iamamiwhoami-klippen verkar bli rätt populära på tuben, kanske inte så konstigt. Twin Shadow-klippet är på en hel låt, vilket är fint.

Chevy Chase

Paul Simons album Graceland är smygit upp som mitt mest lyssnade just nu. Det här är den liiiiite (Jätte) kackiga videon till plattans mest kända låt You can call me al. Chevy Chase stjäl showen på ett makabert och medvetet vis.

Går för närvarande igenom en riktigt tuff stängningshelg på Donken men jag klarar mig. Det känns en aning nostalgiskt till och med, lite 2008. Fattas bara att jag skulle cykla milen hem efter stängningarna också som jag gjorde då. Körkort är en demon modell större. Jag menar, jag kunde landa ett jävla 15-01 med övertid i furiöst tempo, dränkt i mitt eget svett med huden hal av fettångor och sedan bara hoppa på cykeln mitt i natten och trumma hemåt.

Borde nästan göra ett experiment och pröva en "2008" idag. Hmm. Liksom för att se var min gräns går nuförtiden. Fast nej.

Idag har jag till och med farsans Wolkswagen Passat (SVENNE-STEK, kanske tar hunden, villan och min lyckliga barndom med mig i min asstora baklucka, bara för att jag kan). Med turbo och automatväxel. Som att köra gokart.

Det är liksom tidsandan. Det är inte ens jobbigt att köra bil, inte ens jobbigt för vaderna, som det ibland med vanlig växellåda kan vara en aning jobbigt för.

Faktum är att morsan satte eld i baken på mig när det gällde att skaffa det där körkortet. Var nära att bli påkörd av något jag befarar var en rattfyllerist som svängde in på trottoaren istället för på bilvägen utanför nattöppna, klassiska Statoil Hagaström. Där kom man på cykeln med sinnena på avspänn, Mp3:n i örat, skitandes i världen och plötsligt så kom det två lysen rakt mot en på trottoaren. En billist vars sinnen förmodligen var än mer på avspänn än mina. Så jag körde rakt ner i diket för att rädda mig kvar i världen jag just innan hade skitit fullständigt i men som i det ögonblicket verkade väldigt viktig. Sedan borstade jag av mig, tänkte att det hade kunnat "sluta lite värre det där", svor och hytte med näven mot fyllskallen, försökte registrera registreringsnumret men misslyckades med det.

Så jag cyklade hem i maka takt, i efterhand mest arg för ett litet hål i min retrojacka som fastnade i en liten tall som inte fått växa sig stor i ett dike intill vår materialistiska urbana värld. Nämnde incidenten för morsan dagen efter liksom lite i förbifarten. Mor släppte det inte så lätt, så ett år senare hade man körkort.

Och var redo att frontalkrocka med latheten istället.

//Förövrigt...Så är alltså hela Graceland-skivan utomordentlig. Speciellt folk som gillar Vampire Weekend kan ju ta sig en lyss på urkällan.

Med folket för fosterlandet.

Nattligt nu. Nyss hemkommen från Donkenjobb, försöker respektera bror som sover bakom mig i källaren på grund av värmen uppe i hans rum. Mes. Lite irriterad blir jag när jag inte får vara ifred i källaren efter en stängning, är ju lite av rutin att luta sig tillbaka framför data-pata utan att behöva ta hänsyn till någon annan än sig själv efter en dags daltande med rabiata människodjur som vill ha god service. Irriterande är det också just det att bror sover, för då kan jag inte beklaga mig över att inte få vara ifred så att han reagerar på det.

Kan dock givetvis inte låta bli att ta en svängom på nätet ändå. Sådant man gör nuförtiden ju, surfar runt planlöst. Mestadels på folks profiler på Facebook men också på Twitter. Nu dessutom Google+ också, det tar fan aldrig slut. Skaffade det sistnämnda igår, tydligen någon slags skön mix mellan de två förstnämnda sociala medierna. Ett härligt knep från Google för att komma än närmare in på skinnet på oss stackars lillebrorsor.

Snart vet Google allt. Men jag bjuppar på det. Jag bjuder på mig själv.

//Förövrigt...Så bytte jag till mig en enkrona från 1950, inbillar mig att den är värd mer än just en spänn. Och på tiden det begav sig för den lilla kronan så kunde man säkert köpa en hästjävel för den. Säkert.