onsdag 2 februari 2011

Jag svävar inte längre. Men jag gillar fortfarande smaken så döm mig förfasen inte.

Första snusen man tar är först riktigt jävla äcklig, sedan alldeles magisk och sist fruktansvärt illamåendeframkallande. Jag spydde aldrig när jag tog min första snus. Jag var nykter och därför också smart nog att ta ut den i tid.

Jag tror jag minns den första.

Vi satt på en parkbänk i skuggan under ett träd, jag och en kompis, med en varsin Coca Cola och en pris under läppen. Eller satt och satt. Vi svävade en bit ovanför. Det är liksom det man gör i början av sin snusarkarriär. Sedan får man gå över till Nick And Johnny eller Skruf, extra starka, och när inte de heller känns så är man definitivt fast.

Snusen under läppen är normaltillståndet.

Det är färdigsvävat.

Jag försöker att inte vara bitter.

//Förövrigt...Så är Cola det som går allra bäst till snus. Om du inte har Göteborgs rapé (GBG mouthrape), fruktansvärt vidrigt snus om du inte har ett glas mjölk till. True Story.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar