En KB-fräsning hit och dit.

Kungliga biblioteket är ett seriositetens högnäste här i Sverige.

Eftersom jag är en ytterst omogen man på 22 år minus ungefär 5-6 mentalt så trivs jag inte riktigt på KB. Dessvärre måste jag sitta där nu vare sig jag vill det eller inte på grund av den c-uppsatsen jag samlar material till för tillfället.

Jag sitter där med en kursare tillika polare och bara glömmer att jag sitter i ett bibliotek hela tiden. Vi glömmer rätt och slätt att prata tyst, eller viska som det heter. Lite respektlöst förstås men ska man vara riktigt jävla petnoga så sitter vi faktiskt i mikrofilmssalen vars apparater låter som motorcyklar när man spolar banden.

Tycker att man kan prata då. När det ändå är massa oljud.

Fast man ska kanske inte göra det ännu värre.

Nåväl, en tant kom fram och fräste lite idag. Vi respekterade hennes fräsande och kommer göra det framöver också om folk kommer fram och säger åt oss att dämpa volymen.

Men de kommer att behöva göra det varje gång vi är där. För grejen är den, man kan alltid prata på som vanligt tills någon säger till.

Kungliga biblioteket ligger vid Stureplan också. Ett annat ställe jag inte riktigt känner mig hemma på. När jag promenerar över Stureplan känns det lite som jag glider på kotlettfrillevax utan att aldrig riktigt gojsa ner mig i det. Jag bara glider, känner doften av något jag säkerligen skulle anamma om jag hade pengarna men som jag nu tar avstånd från.

Kotlettfrillan är något jag aldrig skulle kunna besvära mitt utseende med dock. Omöjligt.

//Förövrigt...Så har jag fyllt spottkoppen på snusdosan två gånger om idag. Försöker stänga den, det går inte. Försöker förstå hur jag kan ha snusat så mycket, det går.

Obestämbart

Det är över nu. Vaknade av att det kom ett repetitivt tillika högljutt ljud från ventilationstrumman. Ja, det var en sådan dag liksom. Men nu är det över. När jag hade motivationen att plugga så kunde jag inte på grund av ljudet (Det var verkligen så störande, lovar't, kinesisk tortyr på riktigt). Nu när jag inte har motivationen längre, för att jag kom på en gammal personlig klassiker som måste genomlyssnas multipelt, så har även ljudet slutat.

Det kunde ha slutat på psyket för mig det där. Fullt möjligt. Kände mig som Grekland ett tag.

Undra vafan det var.

Nåväl, jag tänker inte låta min personliga klassiker vara ett obestämbart ljud i din ventilationstrumma. Den personliga klassikern är denna lågmälda och avskalade samling poplåtar.

//Förövrigt...Så är det här albumet åtminstone en 8/10

12 grader celsius

Nu ville jag verkligen inte "jinxa" detta men.... 12 grader kl 19 den 2:a fucking november!? PRISA GUD! Farsan har köpt en snöslunga i år, jag avfärdade det köpet med ett barskt "Ja, Murphy's lag gäller så det blir ingen snö i år då." Far kontrade "Ja, då var det väl fan ändå värt varenda krona."

True dat.

Minns jag rätt hade snön omfamnat hela Svea Rike vid den här tiden förra året och låg kvar tills, tja, typ alldeles jävla nyligen (Var tog sommaren vägen?). Det har ju inte direkt varit några överkomliga mängder heller. Det har varit snömängder som fått pendeltågstrafiken att totalt balla ur i Stockholm, vilket påverkar mig ganska hårt (I'm a looser baby, jag har körkort men kör inte bil i Stockholm). Det har varit snömängder som gjorde en tvungen att gå ut och skotta dagen efter nyårsafton precis efter att man vaknat klockan 16. Det har varit snömängder som man liksom fått ställa klockan efter, planera veckoschemat efter, det har varit rövknullande jävla snömängder.

Efter två helvetesvintrar där jag kallats hem till slavarbete för att skotta säkert miljontals liter snö (Lite dålig på att estimera mängd) från familjehusets platta tak.... Så önskar jag mig ingenting mer än att vi i år får en vinter som får alla som är oroliga över den globala uppvärmningen att skita knäck under fem månader i sträck.

//Förövrigt...Så sitter bror och hånar mitt bloggande bakom mig just nu. Fett taskigt.