Intressant händelse i förrgår: Sitter på en busshållsplatsbänk med min väska bredvid mig på bänken. Någon snubbe traskar fram till bänken och sätter sina två väskor på den så att den blir helt "fullsatt". Han ber sedan mig ta ner min så att han kan få sitta.
Logik i världsklass signerat snubben.
Allt jag gav honom var en konfunderad min och en lika frågande blick på hans två väskor. Och kanske ett "Näää..Alltså..".
Då förstod han sitt misstag och gav mig ett skratt tillbaka som svar. Jag skrattade lite också.
Men sedan så flyttade han inte på någon av sina väskor för att kunna sitta. Märklig stämning då.
Märkliga stämningar skapas av märkliga män I guess!
//Förövrigt...Så ber alla SJ att dra åt helvete någon gång. Det inte alla vet är att de är på väg dit. Grovt försenade.
fredag 13 januari 2012
onsdag 11 januari 2012
MONSTERINLÄGGET DEL 2: TOPP 9 BÄÄÄSTA ALBUMEN I ÅR (FÖRRA ÅRET NU)
9. AraabMUZIK - Electronic dream
Araabmuziks platta lever upp till sin ytterst självgoda titel. Detta är utan tvekan en elektronisk dröm. Skivan är drömlikt bra och tillika drömsk i sitt sätt ljuda ut ur högtalarna. Electronic dream svävar ut någonstans i gränslandet till ens medvetande. Kombinationen mellan typiska 00-tals ravehooks och de avstannande beatsen är hypnotiserande. Du behöver knappt notera att musiken är i dina öron när du lyssnar, du behöver bara fokusera på att åka blåa linjen till rätt station. Streetz tonight är bara en i mängden av lysande tunnelbanelåtar på skivan.
8. Destroyer - Kaputt
Destroyer bjuder tillbaka oss till 80-talet, precis som Twin Shadow gjorde förra året. Till skillnad från Twin Shadow väljer dock Dan Bejar att ta det lite långsammare. Kaputt är kort och gott behaglig. En hälsning från saxofonens storhetstid i form av en smekning. Destroyer levererar alltid med stor känsla. Lyssna bara på Chinatown. Kanske bästa grejen att chilla till under 2011.
7. Tune-Yards - WHOKILL
Årets kanske kaxigaste platta är signerad av en brud vid namn Merill Garbus. Uppenbarligen är hon excentriciteten personifierad, i alla fall om man lyssnar på denna skiva. Det här är attityd på all världens droger samtidigt. Och med all världens musikaliska influenser samtidigt. Puräkta flum blir inte mer catchy än som i till exempel Gangsta eller Powa. WHOKILL hade kunnat vara ännu högre upp om den inte tappat, ja nästan allt, på de tre sista låtarna som är rätt intetsägande.
6. Bon Iver- Bon iver

Bon Iver gav oss For Emma, forever ago och nådde med den ut ur skogen han spelade in skivan i, smärtfritt förbi pretentiösa kritiker och vidare till den stora massan. Det var inte forever ago han gjorde detta så förväntningarna på uppföljaren var..tja..STORA. Allt Vernon gjorde var då att gå ifrån det avskalade och skicka in lite kraft, lite elgitarrer och annat gött. Och ja, när Perth nådde sitt dundrande trumpetackompanjerade klimax förstod vi direkt att han hade lyckats.
5. M83 - Hurry up, we're dreaming
Ett dubbelalbum kom lastat med tonvis och åter tonvis av nya M83 låtar. Dubbelalbum gör mig och väldigt många andra skeptiska. Ofta så hittar man 10 stycken låtar som tillsammans skulle forma en fullständigt lysande platta. Men så finns det 10 stycken låtar till som kanske inte riktigt når upp till samma nivå och förstör helhetsintrycket. På Hurry up, we're dreaming är inte ens låten med barnet som pratar om en groda (Raconte moi une histoire) onödig. Och vem fattade inte direkt att Midnight city skulle bli enorm? M83 har inte skalat av någonting instrumentalt heller. Ett bombastiskt mästerverk är vad detta är.
4. Smith Westerns - Dye it blond

Det var väl knappast något nytt Smith Westerns kom med tidigt i år med Dye it blond. Hederlig Bowie-influerad rock med svävande sång. Men jisses, vilken perfekt rockplatta det var och är ändå. Inte en svag låt, högt tempo, varierande... Ja, den har det mesta och borde ha slagit större om man frågar mig. Inledande låten Weekend hade kanske årets mest klockrena riff bara för att ta ett exempel. Eller All die young, som bara är rent av gåshudsframkallande. Det behöver inte alltid vara så jävla komplicerat......
3. Shabazz Palaces - Black up
.....Men ibland är det riktigt jävla underbart om det är lite komplicerat också. Som på Black up. Jag är inte Sveriges mest hängivna hiphopare men när jag snubblar på något som försöker vara riktigt nyskapande med beatsen och inte bara texterna så lyssnar jag noga. Shabazz Palaces fångade mig direkt. Black up är galen. Så fort man tror att man fått grepp om en låt så byter den skepnad. Och precis i slutet av skivan när man egentligen inte hade orkat ett annat hjärnskruvande experiment så fyrar Shabazz av en riktigt radiohit i Swerve.. Så sitter man där. Sjukt imponerad.
2. PJ Harvey - Let England shake
Aldrig brytt mig speciellt mycket om PJ Harvey. När jag nu har rotat i hennes portfolio av skivsläpp så kan jag inte säga att jag är sådär grymt imponerad. Anledningen till att jag gjorde just det var ju dock den att jag är grymt imponerad av Let England shake. Skivan har inte en svag låt. Inte heller en enda känsla som inte kommer till sin fulla rätt. Nej, en av årets bästa grejer var helt klart att höra PJ Harvey gå upp i falsett om krigets baksidor och hennes hemland. Det är nästa svårfattbart hur varje låt kan vara så skavanklös, som The last living rose. 2.21 min lång, mer behövs ej.
1. Gang Gang Dance - Eye contact
Jag minns första gången jag lyssnade på första låten Glass jar. Jag minns hur jag väntade och väntade i sex förtrollande flummiga minuter på att låten skulle sätta igång. För det kändes som att den skulle göra det, den laddade för något. Och Gang Gang Dance levererade. Glass jar drog igång med den bästa psykadeliska synthslingan jag hört. Gåshud direkt. Den som väntar på något gott... Sen kom mäktigt tunga andra låten Adult goth som ett brev på posten. Och sen nästa flummiga mästerverk efter det andra. När Gang Gang Dance levererar det man har förväntat sig handlar det om detaljer man inte förväntat sig först och främst. Som helhet är Eye contact årets bästa lyssningsupplevelse. Punkt.
Araabmuziks platta lever upp till sin ytterst självgoda titel. Detta är utan tvekan en elektronisk dröm. Skivan är drömlikt bra och tillika drömsk i sitt sätt ljuda ut ur högtalarna. Electronic dream svävar ut någonstans i gränslandet till ens medvetande. Kombinationen mellan typiska 00-tals ravehooks och de avstannande beatsen är hypnotiserande. Du behöver knappt notera att musiken är i dina öron när du lyssnar, du behöver bara fokusera på att åka blåa linjen till rätt station. Streetz tonight är bara en i mängden av lysande tunnelbanelåtar på skivan.
8. Destroyer - Kaputt
Destroyer bjuder tillbaka oss till 80-talet, precis som Twin Shadow gjorde förra året. Till skillnad från Twin Shadow väljer dock Dan Bejar att ta det lite långsammare. Kaputt är kort och gott behaglig. En hälsning från saxofonens storhetstid i form av en smekning. Destroyer levererar alltid med stor känsla. Lyssna bara på Chinatown. Kanske bästa grejen att chilla till under 2011.
7. Tune-Yards - WHOKILL
Årets kanske kaxigaste platta är signerad av en brud vid namn Merill Garbus. Uppenbarligen är hon excentriciteten personifierad, i alla fall om man lyssnar på denna skiva. Det här är attityd på all världens droger samtidigt. Och med all världens musikaliska influenser samtidigt. Puräkta flum blir inte mer catchy än som i till exempel Gangsta eller Powa. WHOKILL hade kunnat vara ännu högre upp om den inte tappat, ja nästan allt, på de tre sista låtarna som är rätt intetsägande.
6. Bon Iver- Bon iver

Bon Iver gav oss For Emma, forever ago och nådde med den ut ur skogen han spelade in skivan i, smärtfritt förbi pretentiösa kritiker och vidare till den stora massan. Det var inte forever ago han gjorde detta så förväntningarna på uppföljaren var..tja..STORA. Allt Vernon gjorde var då att gå ifrån det avskalade och skicka in lite kraft, lite elgitarrer och annat gött. Och ja, när Perth nådde sitt dundrande trumpetackompanjerade klimax förstod vi direkt att han hade lyckats.
5. M83 - Hurry up, we're dreaming

4. Smith Westerns - Dye it blond

Det var väl knappast något nytt Smith Westerns kom med tidigt i år med Dye it blond. Hederlig Bowie-influerad rock med svävande sång. Men jisses, vilken perfekt rockplatta det var och är ändå. Inte en svag låt, högt tempo, varierande... Ja, den har det mesta och borde ha slagit större om man frågar mig. Inledande låten Weekend hade kanske årets mest klockrena riff bara för att ta ett exempel. Eller All die young, som bara är rent av gåshudsframkallande. Det behöver inte alltid vara så jävla komplicerat......
3. Shabazz Palaces - Black up
.....Men ibland är det riktigt jävla underbart om det är lite komplicerat också. Som på Black up. Jag är inte Sveriges mest hängivna hiphopare men när jag snubblar på något som försöker vara riktigt nyskapande med beatsen och inte bara texterna så lyssnar jag noga. Shabazz Palaces fångade mig direkt. Black up är galen. Så fort man tror att man fått grepp om en låt så byter den skepnad. Och precis i slutet av skivan när man egentligen inte hade orkat ett annat hjärnskruvande experiment så fyrar Shabazz av en riktigt radiohit i Swerve.. Så sitter man där. Sjukt imponerad.
2. PJ Harvey - Let England shake
Aldrig brytt mig speciellt mycket om PJ Harvey. När jag nu har rotat i hennes portfolio av skivsläpp så kan jag inte säga att jag är sådär grymt imponerad. Anledningen till att jag gjorde just det var ju dock den att jag är grymt imponerad av Let England shake. Skivan har inte en svag låt. Inte heller en enda känsla som inte kommer till sin fulla rätt. Nej, en av årets bästa grejer var helt klart att höra PJ Harvey gå upp i falsett om krigets baksidor och hennes hemland. Det är nästa svårfattbart hur varje låt kan vara så skavanklös, som The last living rose. 2.21 min lång, mer behövs ej.
1. Gang Gang Dance - Eye contact
Jag minns första gången jag lyssnade på första låten Glass jar. Jag minns hur jag väntade och väntade i sex förtrollande flummiga minuter på att låten skulle sätta igång. För det kändes som att den skulle göra det, den laddade för något. Och Gang Gang Dance levererade. Glass jar drog igång med den bästa psykadeliska synthslingan jag hört. Gåshud direkt. Den som väntar på något gott... Sen kom mäktigt tunga andra låten Adult goth som ett brev på posten. Och sen nästa flummiga mästerverk efter det andra. När Gang Gang Dance levererar det man har förväntat sig handlar det om detaljer man inte förväntat sig först och främst. Som helhet är Eye contact årets bästa lyssningsupplevelse. Punkt.
söndag 25 december 2011
MONSTERINLÄGGET: ÅRETS FETTIGASTE ALBUM TOP "=, OJ DÄR BLEV DET CAPS LOCK LITE FÖR LÄNGE. TOP 20 SKA DET VARA! DEL 1
20. Nurses - Dracula
Nurses fungerade alldeles utmärkt som substitut i frånvaron av Flaming Lips. Dracula har en lysande inledning med kusliga You lookin' twice som absoluta höjdpunkt. I övrigt en jämnbra samling excentriska låtar som möjligen är aningen svåra att lyssna i ett sträck.
19. Tennis - Cape Dory

Cape dory är en riktig solskenshistoria. Inget nytt, inte alls, men jävligt upplyftande. Sådär trevligt som retro kan vara i sina bästa stunder. Marathon är den enda riktigt klockrena hiten här men skivan som helhet är lysande som soundtrack till, ja, vilket lyckligt sommarminne som helst.
18. WU LYF - Go tell fire to the mountain
Från en solskenshistoria till något helt annat. Att höra WU LYF rossla sig igenom Go tell fire to the mountain är liksom något annat verkligen. Det är ångestladdat och näst intill övermäktigt men så plötsligt kommer man till gladriffet i lysande We bros och börjar älska kontrasterna.
17. The Go! Team - Rolling blackouts
Första låten heter T.O.R.N.A.D.O och jag vet inte om jag kan beskriva Rolling blackouts på ett bättre sätt. The Go! Team stormblåser ut ur högtalarna i ett frenetiskt tempo och river med sig en mix av nästan allt som musikvärlden har att ebjuda. Till skillnad från riktiga tornados lämnar inte Rolling blackouts några katastrofscenarion efter sig utan bara en riktigt skön känsla.
16. Metronomy - The english riviera
Det första du hör är fiskmåsar men sedan blir det bättre. Metronomy levererar ett paket "catchiness" inlindat i virvlande synthslingor. De levererar speciellt refränger som knappt någon annan i år men tar sig friheten att vara ytterst sparsam med dem. Vilket bara gör refrängerna efterlängtade, de fungerar lite som gitarrsolon. Ibland blir det kanske lite väl likt franska Phoenix men oftast blir det riktigt jävla bra, som i låten Corinne.
15. Cults - Cults

Min sommar 2011 hade ett soundtrack. Det var mycket Go! Team men kanske än mer Cults. Cults självbetitlade debut är ett hopplock av poppig kraft och finess, bra rakt igenom. Tredje spåret ,You know what i mean, är kanske bästa exemplet på ovanstående påstående. Det går dock inte att undgå att hur bra skivan än är så SÖG Cults på Popaganda i år. Den suveräna bombasten på skivan drunknade i en bassäng på Eriksdalsbadet i guess.
14. The Antlers - Burst apart
Burst apart är ett riktigt lyckat rockalbum. Ett melankoliskt sådant men det är The Antlers grej så nog om det. Hospice-mästerverket måste ha varit svårt att följa upp men Peter Silberman och Co gör det riktigt bra. Man gör det med ett album som inte har samma starka röda tråd men definitivt låtar som står sig bättre utanför sitt sammanhang, som Parentheses.
13. Unknown Mortal Orchestra - Unknown mortal orchestra

Garagegodis. Kompakt, effektivt och riktigt skoj. En kortfattad tweet i musikvärlden som förtjänar att trenda. Unknown Mortal Orchestra låter knappast perfekta men i garagegenren är ju ofta det en ren och skär fördel. Nej, UMO har skramlat, stökat och knastrat fram några riktigt sköna låtar. Hör bara på Ffunny ffriends. Eller Jello and juggernauts.
12. The Dodos - No color

Jeeez, ett tag var jag så imponerad av låten Going under att jag tänkte kalla No color för årets bästa skiva. Men sedan kom jag på andra tankar, det handlade ju bara om en låt. Det finns ytterligare några riktigt bra låtar på skivan som Black night, Good och Hunting season. Lyssnar man på dem och jämför med övriga på skivan så är det lätt att höra vad jag är ute efter från Dodos. Öset. För när de väl öste, så öste Dodos överlägset bäst under 2011.
11. The Field - Looping state of mind

Ett svenskt bidrag! Hazaa! Nåväl, Axel Willner fortsätter att loopa sig in i hipsterhjärtan världen över. Han gör retrotechno. Nu när techno mest handlar om vem som kan wobbla basen allra vildast och ljudligast så känns The Field som en frisk fläkt. Så även om han gör saker som må vara gjorda och repeterade om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om igen och igen och igen och igen, så är han fanimej snudd på unik. Tack The Field för att du vågar vara nostalgisk i den mest trendkänsliga genren i musikvärlden.
10.The Weeknd - House of balloons

Det var julafton igår (Ja, det har tagit ett tag att skriva det här inlägget). Det var likaså julafton på samma sätt flera gånger under året när Weeknd släppte sina plattor helt gratis på sin hemsida. Gratis har sällan varit så gott som House of balloons. Nej, traditionell dubstep och RnB i en lika bra som billig som vinnande kombination. Har du inga pengar men ändå vill ha din musik legalt så är The Weeknd What you need.
Nurses fungerade alldeles utmärkt som substitut i frånvaron av Flaming Lips. Dracula har en lysande inledning med kusliga You lookin' twice som absoluta höjdpunkt. I övrigt en jämnbra samling excentriska låtar som möjligen är aningen svåra att lyssna i ett sträck.
19. Tennis - Cape Dory

Cape dory är en riktig solskenshistoria. Inget nytt, inte alls, men jävligt upplyftande. Sådär trevligt som retro kan vara i sina bästa stunder. Marathon är den enda riktigt klockrena hiten här men skivan som helhet är lysande som soundtrack till, ja, vilket lyckligt sommarminne som helst.
18. WU LYF - Go tell fire to the mountain
Från en solskenshistoria till något helt annat. Att höra WU LYF rossla sig igenom Go tell fire to the mountain är liksom något annat verkligen. Det är ångestladdat och näst intill övermäktigt men så plötsligt kommer man till gladriffet i lysande We bros och börjar älska kontrasterna.
17. The Go! Team - Rolling blackouts
Första låten heter T.O.R.N.A.D.O och jag vet inte om jag kan beskriva Rolling blackouts på ett bättre sätt. The Go! Team stormblåser ut ur högtalarna i ett frenetiskt tempo och river med sig en mix av nästan allt som musikvärlden har att ebjuda. Till skillnad från riktiga tornados lämnar inte Rolling blackouts några katastrofscenarion efter sig utan bara en riktigt skön känsla.
16. Metronomy - The english riviera
Det första du hör är fiskmåsar men sedan blir det bättre. Metronomy levererar ett paket "catchiness" inlindat i virvlande synthslingor. De levererar speciellt refränger som knappt någon annan i år men tar sig friheten att vara ytterst sparsam med dem. Vilket bara gör refrängerna efterlängtade, de fungerar lite som gitarrsolon. Ibland blir det kanske lite väl likt franska Phoenix men oftast blir det riktigt jävla bra, som i låten Corinne.
15. Cults - Cults

Min sommar 2011 hade ett soundtrack. Det var mycket Go! Team men kanske än mer Cults. Cults självbetitlade debut är ett hopplock av poppig kraft och finess, bra rakt igenom. Tredje spåret ,You know what i mean, är kanske bästa exemplet på ovanstående påstående. Det går dock inte att undgå att hur bra skivan än är så SÖG Cults på Popaganda i år. Den suveräna bombasten på skivan drunknade i en bassäng på Eriksdalsbadet i guess.
14. The Antlers - Burst apart
Burst apart är ett riktigt lyckat rockalbum. Ett melankoliskt sådant men det är The Antlers grej så nog om det. Hospice-mästerverket måste ha varit svårt att följa upp men Peter Silberman och Co gör det riktigt bra. Man gör det med ett album som inte har samma starka röda tråd men definitivt låtar som står sig bättre utanför sitt sammanhang, som Parentheses.
13. Unknown Mortal Orchestra - Unknown mortal orchestra

Garagegodis. Kompakt, effektivt och riktigt skoj. En kortfattad tweet i musikvärlden som förtjänar att trenda. Unknown Mortal Orchestra låter knappast perfekta men i garagegenren är ju ofta det en ren och skär fördel. Nej, UMO har skramlat, stökat och knastrat fram några riktigt sköna låtar. Hör bara på Ffunny ffriends. Eller Jello and juggernauts.
12. The Dodos - No color

Jeeez, ett tag var jag så imponerad av låten Going under att jag tänkte kalla No color för årets bästa skiva. Men sedan kom jag på andra tankar, det handlade ju bara om en låt. Det finns ytterligare några riktigt bra låtar på skivan som Black night, Good och Hunting season. Lyssnar man på dem och jämför med övriga på skivan så är det lätt att höra vad jag är ute efter från Dodos. Öset. För när de väl öste, så öste Dodos överlägset bäst under 2011.
11. The Field - Looping state of mind

Ett svenskt bidrag! Hazaa! Nåväl, Axel Willner fortsätter att loopa sig in i hipsterhjärtan världen över. Han gör retrotechno. Nu när techno mest handlar om vem som kan wobbla basen allra vildast och ljudligast så känns The Field som en frisk fläkt. Så även om han gör saker som må vara gjorda och repeterade om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om igen och igen och igen och igen, så är han fanimej snudd på unik. Tack The Field för att du vågar vara nostalgisk i den mest trendkänsliga genren i musikvärlden.
10.The Weeknd - House of balloons

Det var julafton igår (Ja, det har tagit ett tag att skriva det här inlägget). Det var likaså julafton på samma sätt flera gånger under året när Weeknd släppte sina plattor helt gratis på sin hemsida. Gratis har sällan varit så gott som House of balloons. Nej, traditionell dubstep och RnB i en lika bra som billig som vinnande kombination. Har du inga pengar men ändå vill ha din musik legalt så är The Weeknd What you need.
måndag 19 december 2011
EM-tipset Kvartsfinaler
Kvartsfinaler (Är nere på tidigare outforskad låg nivå genom att färglägga landsnamnen. Stolt.)
Polen - Tyskland 0 - 3
Tyskland fick bara en andraplats i gruppspelet efter Portugal men vad tusan gör det? Överlevarna från dödens grupp är spikade i semifinalerna. Så enkelt är det. Hemmaspelande polackerna får i alla fall kolla på Miroslav Klose och Lukas Podolski i kvarten och undra vad som kunde ha blivit.. If you catch my drift. Fast det blir nog mer tyska Z:n framför tyskpolacker som visar framfötterna i EM (Götze, Gomez och Özil gör mål).
Portugal - Ryssland 2 - 1
Nani och Ronaldo fortsätter att ha rätt kul mot ett Ryssland som skulle ha åkt ur redan om de bara börjat i valfri annan grupp än A. Jag menar, Arshavin? Hur trött är han på en skala? Arsenalfanset i mig gråter när jag knappt ser skuggan av snubben i år. Nåväl, Dzagoev skjuter ryssarna så här långt i alla fall. Förövrigt, ryss-portugisen Danny kanske levererar här?
Italien - Sverige 5 - 3 efter straffar
Sverige bjuder upp till kamp mot starka italienare som är livrädda för allas vår Zlatan. Det blir 1-1 efter full tid och förlängning men förlust på straffar. Sverige sätter en genom Rasmus Elm på frispark sent i matchen som slutligen skickar in Sverige i ångesten som är en straffläggning innebär. Som supporter är man sjukt optimistisk inför straffläggningen med tanke på att vi har många säkra skyttar men NEJ. Jag skickar ut Sverige här. Nog med härdsmälta (anspelning på föregående Em-inlägg). Buffon får avgöra med en räddning.
Frankrike - Spanien 2 - 0
Mitt tips är att som så att Frankrike blir stekheta i sommar. Jag har en förkärlek att tippa på den stornation som folk inte riktigt snackar om på förhand. Jag menar, man har ju sett Holland gå överraskande långt i senaste VM. Och VM 2006 blev det Italien och Frankrike i final, knappast heller de största favoriterna då. Så i år stod valet mellan England och Frankrike som det där storlaget som går över förväntan. Kräftgången är över för Frankrike och Benzema skjuter dem till semi mot ett Spanien som ratat Soldado och får skylla sig själv.
Polen - Tyskland 0 - 3
Tyskland fick bara en andraplats i gruppspelet efter Portugal men vad tusan gör det? Överlevarna från dödens grupp är spikade i semifinalerna. Så enkelt är det. Hemmaspelande polackerna får i alla fall kolla på Miroslav Klose och Lukas Podolski i kvarten och undra vad som kunde ha blivit.. If you catch my drift. Fast det blir nog mer tyska Z:n framför tyskpolacker som visar framfötterna i EM (Götze, Gomez och Özil gör mål).
Portugal - Ryssland 2 - 1
Nani och Ronaldo fortsätter att ha rätt kul mot ett Ryssland som skulle ha åkt ur redan om de bara börjat i valfri annan grupp än A. Jag menar, Arshavin? Hur trött är han på en skala? Arsenalfanset i mig gråter när jag knappt ser skuggan av snubben i år. Nåväl, Dzagoev skjuter ryssarna så här långt i alla fall. Förövrigt, ryss-portugisen Danny kanske levererar här?
Italien - Sverige 5 - 3 efter straffar
Sverige bjuder upp till kamp mot starka italienare som är livrädda för allas vår Zlatan. Det blir 1-1 efter full tid och förlängning men förlust på straffar. Sverige sätter en genom Rasmus Elm på frispark sent i matchen som slutligen skickar in Sverige i ångesten som är en straffläggning innebär. Som supporter är man sjukt optimistisk inför straffläggningen med tanke på att vi har många säkra skyttar men NEJ. Jag skickar ut Sverige här. Nog med härdsmälta (anspelning på föregående Em-inlägg). Buffon får avgöra med en räddning.
Frankrike - Spanien 2 - 0
Mitt tips är att som så att Frankrike blir stekheta i sommar. Jag har en förkärlek att tippa på den stornation som folk inte riktigt snackar om på förhand. Jag menar, man har ju sett Holland gå överraskande långt i senaste VM. Och VM 2006 blev det Italien och Frankrike i final, knappast heller de största favoriterna då. Så i år stod valet mellan England och Frankrike som det där storlaget som går över förväntan. Kräftgången är över för Frankrike och Benzema skjuter dem till semi mot ett Spanien som ratat Soldado och får skylla sig själv.
tisdag 13 december 2011
Mitt väldigt tidiga EM-tips
Fortsätter tippandet av nästa sommars Em-slutspel i fotboll.
Grupp C (Kampen om Påvens gunst)
Grupp D (Mitt Tjernobyl)
Grupp C (Kampen om Påvens gunst)
- Italien
- Spanien
- Kroatien
- Irland
Grupp D (Mitt Tjernobyl)
- Frankrike
- Sverige
- England
- Ukraina
måndag 12 december 2011
Mitt väldigt tidiga EM-tips.
*POPP* Tummen ur.
Första blogginlägget på ett bra tag. Efter det här tänkte jag klippa tånaglarna också. Behold mitt EM-tips. Senast, VM 2010, satte jag Spanien - Holland i final och Wesley Sneijder som skyttekung så... Jag menar... För att skryta blygsamt... Sååå... Läs det här tippet helt enkelt.
Grupp A (Livets grupp)
Grupp B (DÖDSGRUPPEN)
FORTSÄTTNING FÖLJER. DÖNDÖNDÖÖÖÖHHH
Första blogginlägget på ett bra tag. Efter det här tänkte jag klippa tånaglarna också. Behold mitt EM-tips. Senast, VM 2010, satte jag Spanien - Holland i final och Wesley Sneijder som skyttekung så... Jag menar... För att skryta blygsamt... Sååå... Läs det här tippet helt enkelt.
Grupp A (Livets grupp)
- Polen
- Ryssland
- Grekland
- Tjeckien
Grupp B (DÖDSGRUPPEN)
- Portugal
- Tyskland
- Danmark
- Holland
FORTSÄTTNING FÖLJER. DÖNDÖNDÖÖÖÖHHH
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)