Varför kommer jag bara ihåg mina allra sjukaste drömmar? Inatt tappade jag en tand och strosade runt med folk jag bara halvkänner på ett högskoleområde jag inte alls kände igen.
Det var en otrevlig dröm på grund av det där med tanden, i övrigt tyckte jag det verkade vara en trevlig dag vid en högskola någonstans i Sverige. Jag vill dock inte tappa en tand, jag har redan tappat alla en gång och tappar jag en nu så kommer den ju inte tillbaka.
Hade jag haft en bra dröm så hade jag bara vaknat med en schysst magkänsla och inte kommit ihåg ett skit. Nu vaknade jag upp, troligtvis med panik i blicken, bara för att känna på mina tänder. Kontrollera att alla satt där de skulle. Sedan blev jag sugen på en snus. Så jag gick helt enkelt och pillade upp en godmorgonpris under överläppen, vänstra sidan fick det bli.
Samma sida som jag tappade tanden från i drömmen.
Då slog det mig. Mitt undermedvetna försöker tala med mig och säger att jag ska skippa snusandet omedelbart.
Lättare sagt än gjort, mitt kära undermedvetna. Lättare sagt än gjort. Dessutom tycker jag baske mig att du är skyldig till att jag stoppar in en pris ibland. Du vet, de gånger jag kommer på mig själv med en snus under läppen men inte för mitt liv kan komma på när brunblöjan åkte upp där.
//Förövrigt....Så tycker jag brunblöja är ett namn som heter duga för portionssnus. Kanske också något som kan hjälpa mig att sluta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar