Tunnelbanetänk.

Någon borde göra en kuslig historia kring "spökstationen" Kymlinge på blåa linjen i Stockens tunnelbanesystem. Den där betongbeklädda perrongen ute i ingenstans mellan Hallonbergen och Kista som det aldrig blev något bostadsområde runtomkring eller vad det nu än var planerat där för längesedan.

Kanske med något element om den kanske än kusligare men fullt aktiva stationen innan Kymlinge (Hallonbergen alltså). Där har barn stått för konsten på bergväggarna nere vid perrongen, barn som är vuxna idag. Eller döda. De skulle kunna vara döda allihop. Drabbats av någon slags förbannelse. Det känns som att det är upplagt för det.

Nu spökar de vid Kymlinge. De är inte långt ifrån Hallonbergen men på Kymlinge får de vara ifred och om någon mot förmodan skulle hamna på perrongen så är hans/hennes dagar räknade.

Grymt. Bra. Story.

...För en äkta svensk c-skräckis!

Nåväl, det är i alla fall sådant jag funderar över när jag åker tunnelbana.

//Förövrigt...Så hade de en högljudd fest på våningen under igår. Jag var avundsjuk ända tills RnB:n började gå varm ur deras högtalare.