Själv tillbringar jag min långfredag som man ska tillbringa den. I lidandets tecken. Jag är lite bakis sådär. Inget jag är stolt över, så vi lämnar den biten. Snart. Jag tänker inte sitta och skryta över hur jävla bakis jag är och skapa någon skenbild av att jag är häftigheten personifierad bara för att jag tog en öl för mycket igår. På festival kan man göra det. Men var dag är faktiskt inte festival som Dungen sjunger i en alldeles förträfflig låt.
Se så, se så... Då har man konstaterat att det är dumt att supa. Det är på den här bloggen de stora insikterna finns att läsa.
Vi ses i dum-dimman på lördag. Dumma dim-huvven.
//Förövrigt...Så är Tune-yards nya platta WHOKILL ett bra sätt att få långfredagen att verka lite kortare. Det galnaste jag hört på länge, den kanske faktiskt ökar ens lidande på många sätt med sin skränighet men den fascinerar, tar dig igenom många av dagens minuter och sätter ett leende i ansiktet på dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar