Mitt obehag för det seriösa. Och mitt hat mot spoilers.

Jag har ett inbyggt, indoktrinerat hat mot det seriösa. Jag avundas människor som kan vara seriösa men jag hatar dem också ibland. Det är deras fel att jag måste ta rollen som nöjet i nyttan gång efter annan. Man ska vara seriös heter det. Själv känner jag en större dragelse till det oseriösa. Seriositet är allt som oftast bra att kolla på, att insupa. Men att utföra den själv, att vara seriös, det är en pina om något. Seriositet är tv-sändingarna från riksdagen du ser under för- och eftermiddagar på SVT, en svettigt plågsam långsträcka i en 70 graders uppförsbacke i 70 grader celsius. Det händer inget om man är för seriös. Det oseriösa är det man hittar genvägarna och genidragen i.

Men det är defintivt en symbios. Helt klart. Det ska vara lagom, det ska vara lite i varje. Det är då det blir stordåd. Vad man nu än tar sig för. "Lagom" förresten, där har vi en norm som är svårare att ta sig runt. För allt som oftast är det ju faktiskt så som jag lyft här innan, lite av en extrem och lite av en annan extrem ger ofta jävligt fina resultat.

"Lagom" står sig redigt starkt, kanske lite för starkt i den tidigare nämnda riksdagen. Hade någon varit lite färggladare, lite offensivare, lite mer vågad, kanske till och med lite mer oseriös inne i maktens korridorer så hade vi kanske inte behövt se SD klampa in där förra hösten.

//Förövrigt...Så läser jag "Doktor Glas" nu. Ni vet den där romanen av Hjalmar Söderberg, den som man hört om men kanske inte läst. Jag har alltså inte läst den innan. Förördet av något patrask som kallar sig Kerstin Ekman spoilar hela boken. Är den så vida känd att man redan ska veta hur det slutar innan man har läst den frågar jag mig? Inte fan är den väl det? Kerstin Ekman, hon måste vara någon slags elitist som tror att de enda som köper "Doktor Glas" i nyutgåva är sådana finkännare som vill avnjuta ett fint svenskt litteraturstycke i lite lättare pocketform denna gång. Sådana människor som redan är bekanta med hur det slutar. Kunde jag inte bara ha fått samma upplevelse som de som läste den för länge sedan? Jag frågar mig, var det för mycket begärt? Kerstin Ekman, ditt förord borde vara dina sista ord. Och det står på baksidan av boken "Med förord av Kerstin Ekman" som om alla visste vem fan hon var också. VEMS? Jag frågar, vems jävla inpissade revir är jag och trampar runt i nu? Det ryker kissnödighet om det hela i alla fall. Det gör det. Så kissnödigt att det läckte lite redan på första sidan av boken. Fast "Med förord av Kerstin Ekman", det kanske var en spoilervarning. Hon kanske är en notorisk spoilare.


Hjalmar Söderberg, till synes en mycket seriös man. Med en tomhet i blicken som man bara kan få efter att ha fått något spoilat.