"Sakens skull", jag har alltid undrat vad man menar när man säger så. Så för sakens skull tänkte jag ta upp det.
Men nog om "sakens skull" för sakens skull.
Nu blir jag lite mer specifik. Idag blev jag, efter två år bakom ratten, för första gången stoppad för en poliskontroll. Ytterst spännande får jag ta och medge. Man sitter där och bara VET att man inte har druckit ett jävla skit och bara VET att man inte har en styckad människa i bakluckan eller pyntat backspegeln med hakkors i regnbågsflaggans alla färger. Man bara VET att inte ett skit kommer att hända om man inte får motorstopp och skuttar rakt in i polisbilen framför när man ska dra iväg igen efter alkotestet.
Vilket skulle kunna hända. Det sistnämnda skulle kunna hända och det är väl det som är problemet. Man bara VET att det skulle kunna utmynna i ett händelseförlopp där man för första gången någonsin får ett sådant där skuttigt motorstopp så att man flyger in i bilen framför, vilket vid sådana här tillfällen är en polisbil.
Kollar man på kartan så är det inte lätt att se att det skulle kunna hända men det finns ändå på kartan att jag skulle kunna.. Äh, den här gången gick det bra.
Men nervöst var det ändå. Folk i polisuniformer sätter igång så mycket pavlovska mekanismer inom mig att jag får spel.
//Förövrigt...Så undrar jag fortfarande varför man säger för "sakens skull" när man kan säga för min egen skull eller någon annans? Är det kanske en motreaktion på uttrycket "för guds skull" i denna mer materialistiska tidsanda. Kanske är det så att vi faktiskt värnar om våra föremål så mycket nuförtiden att vi faktiskt kan göra saker som tjänster bara för sakens skull. Liksom tvätta båten och inte för att det känns bäst för ens egen del, utan bäst för båten. Jag vet inte jag. Huvudvärken kommer springande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar