Knåpar ihop ett inlägg för sakens skull.

"Sakens skull", jag har alltid undrat vad man menar när man säger så. Så för sakens skull tänkte jag ta upp det.

Men nog om "sakens skull" för sakens skull.

Nu blir jag lite mer specifik. Idag blev jag, efter två år bakom ratten, för första gången stoppad för en poliskontroll. Ytterst spännande får jag ta och medge. Man sitter där och bara VET att man inte har druckit ett jävla skit och bara VET att man inte har en styckad människa i bakluckan eller pyntat backspegeln med hakkors i regnbågsflaggans alla färger. Man bara VET att inte ett skit kommer att hända om man inte får motorstopp och skuttar rakt in i polisbilen framför när man ska dra iväg igen efter alkotestet.

Vilket skulle kunna hända. Det sistnämnda skulle kunna hända och det är väl det som är problemet. Man bara VET att det skulle kunna utmynna i ett händelseförlopp där man för första gången någonsin får ett sådant där skuttigt motorstopp så att man flyger in i bilen framför, vilket vid sådana här tillfällen är en polisbil.

Kollar man på kartan så är det inte lätt att se att det skulle kunna hända men det finns ändå på kartan att jag skulle kunna.. Äh, den här gången gick det bra.

Men nervöst var det ändå. Folk i polisuniformer sätter igång så mycket pavlovska mekanismer inom mig att jag får spel.

//Förövrigt...Så undrar jag fortfarande varför man säger för "sakens skull" när man kan säga för min egen skull eller någon annans? Är det kanske en motreaktion på uttrycket "för guds skull" i denna mer materialistiska tidsanda. Kanske är det så att vi faktiskt värnar om våra föremål så mycket nuförtiden att vi faktiskt kan göra saker som tjänster bara för sakens skull. Liksom tvätta båten och inte för att det känns bäst för ens egen del, utan bäst för båten. Jag vet inte jag. Huvudvärken kommer springande.

Stockholm, Sverige.

Vår i huvudstaden. Någorlunda åtminstone, varmt var det men det grönskar och frodas ju inte direkt på bilderna. Det fick nämligen bli en promenad längs Norr Mälarstrand på Kungsholmen för att hålla min ytterst outvilade kropp igång och eftersom jag hade kameran i skolväskan så dokumenterade jag.

Baksidan av Preem-macken, jag använder mig av bestämd form singular här eftersom den säkert är ganska beryktad med tanke på dess väldigt O-mackiga adress Norr Mälarstrand. Och, som ni ser, så är det även lite hus bakgrunden.

Det här är ingen sådan där gränd som man får beskriven för sig i dyster våldsromantisk litteratur, det här är en gränd som du vill möta folk i. Även om det är mörkt och personen du möter är två meter lång och stadig. Gränden ger ett väldigt tryggt, bastant intryck. Det här är något att luta sig mot i vått och torrt.

En Stockholmssymbol av allra högsta rang syns på denna bild. Dock utan den pondus och det majestät som byggnaden brukar framställas i. Stadshuset alltså. Men det förstod ni nog. Det var inget medvetet stilgrepp att förminska stackars stadshuset. Jag håller inte på med stilgrepp när jag plåtar. Annars så ser man bilar. På en parkering.















Här blev det nästan lite mörkt, lite ödesmättat. Husen blev genast lite ilsknare också, de ser lite bestörta ut. Meeen, det bästa med Stockens innerstadsarkitektur är att den allt som oftast är en blandning mellan ljust grönt, ljust rött och ljust gult. Färgglatt och ofarligt. Och ganska trevligt. Men inte tråkigt. Grått är tråkigt. Så den där ödesmättnaden är inte så påtagande. Nu vet jag inte vad jag snackar om längre. Nästa bild!











Stockholm fångad i en betongtornado. Eller Stockholm och Stockholm...Hade det varit Stockholm som varit fångad i betongvirveln så hade man sett Globen eller det tidigare nämnda Stadshuset där i. Nu kan det lika gärna vara vilken stad som helst. Men faktum är att det är Stocken där i, sett ur grodperspektiv från Rålambhovsparken.

Har du problem med låset? Eller bara behöver installera ett eller nåt? Kontakta inte Lågkompetens AB.

Superseriösa kromosomrubbade Sverige

För inte så längesedan så läste jag en artikel på Aftonbladets hemsida som handlade om debatten om vem som skulle få figurera på Sveriges kommande 200-lapp. Jag läste även kommentarerna, liksom för att leta efter riktigt sjuka förslag från ironiska människor eller bara förslag från människor med någon kromosom för mycket eller för lite.

Här följer några exempel på vad som förekom (Betygsättning 1-5):

Sven-Göran Eriksson
Betyg: 2
Nja. För ojämn hårväxt.










Leif "Loket" Olsson
Betyg: 5
Här behöver vi inte ta hänsyn till hår-problemet. Här behöver vi bara ta hänsyn till sådant som legendstatus och karisma. Ett glimrande, alldeles lysande förslag.










Linda Rosing

Betyg: 3
Någon kvinna på Aftonbladets forum hävdade att hennes man skulle bli mycket snålare om Linda Rosing fanns på 200-sedeln. Jag förstår inte riktigt det. Men eftersom Rosing är ett med sveriges mest exporterade människo-stereotyp så kan hon få lite poäng av mig i alla fall.






Per Gessle

Betyg: 0
Nej, nej, nej...









heatoN
Betyg: 1
En Counter strike-lirare på en svensk sedel. Tja, det är i alla fall bättre än Gessle.










Naken-Janne
Betyg: 4
Blir det helbild på sedeln är det ju suveränt. Jobbigt. Suveränt jobbigt!










Knutbypastorn
Betyg: 3
Har bra hårväxt men sämre värderingar och världsbild.










//Förövrigt...Så kan vi ju alltid ha en bild på Mohammed på 200-lappen. Skulle bli spännande! Kanske lite väl spännan..Eller..Nja, Astrid Lindgren, vi kör på Astrid Lindgren.

Hårt arbetande män utanför Kista Galleria snackar om slarviga polacker, cigg, brudar...

...och om hur trottoar-stenplattorna för blinda ska ligga.