Tolv poäng till mig och alla sköna deutschbags världen över.

Igårkväll bänkade jag mig framför Eurovision Song Contest för första gången på många år, grymt sant, jag försöker inte bara framställa mig själv i bättre dager som en människa med överlägsen smak när det gäller musik. Det var utan tvekan ett tag sedan jag kollade. Faktum är, det lite oroväckande faktumet är, att jag inte tyckte det var så värst illa. Det var nästan bra. Det var nog baske mig bra underhållning.

Speciellt den tyske programledaren Stefan Raab charmade mig. Hans vilja att hela tiden vara i centrum och göra publikfriande gitarrsolon var ytterst underhållande. Inte för att jag tyckte att han var grym utan för att det alltid är kul att stöta på "show-offs" i rutan. Han hade lite för höga tankar om sig själv och ville inget hellre än att visa sina gitarrkunskaper för över 100 miljoner tv-tittare. Det är dock inte svårt att lista ut hur fasen han fick in alla självbekräftande akter i programmet, för jag skulle tippa på att han hade ett bredare och mer helylle leende än varenda tv-tittare runtom i Europa. Men bakom leendet såg alla 100 miljoner att det gömde sig en puräkta Deutschbag.

Och så kollar de tydligen med entusiasm på spektaklet Eurovision borta i Australien. Jag kan inte tänka mig annat att det är för att de ska känna sig lite bättre själva. De vill skratta gott åt moderlandet England och dess vrickade grannar.

Men som sagt, det var klart genomlidbart detta år. Finland till exempel, skickade någon snubbe som kallade sig Paradise Oskar (Hualigen) men som lät som Decemberists (Schysst). Tysklands Lena bjöd på en refränglös låt (TRENDBROTT) i skön minimalistisk elektrotappning (Cool). Sverige fick massa röster från 5-åringar runtom om i hela västvärlden (Vilket var skoj, eftersom man håller på Sverige även om låten suger). Azerbajdzjan vann med en smäktande refräng och skickade nästa års Eurovision till Asiens hjärta några sjömil från Turkmenistan och några ökenmil från Iran.

//Förövrigt...Så ses vi inte i Baku nästa år vid den här tiden. Men kanske i en soffa nära dig. Det var faktiskt helt okej.

Mina bästa öknamn topp 5

Det är möjligt så att jag drog på mig fler öknamn än många andra under min uppväxt men de flesta människor som gått grundskolan har nog haft ett eller annat. Här kommer i alla fall de jag kommer ihåg (De jag inte kommer ihåg är nog de värsta).

5. Simone
Det allra tidigaste. En fransk tjejversion av mitt namn. Det bet inte så jävla hårt! Minns något tv-program/film där det var någon tjej vid namn Simone som vid uppropet i skolan blev tagen för att vara en Simon och därmed fick duscha med killarna efter jympan. Kan ha kommit därifrån.

4. Den flygande köttbullen
Härstammar från min fotbollstid. Och från ett mål jag gjorde i en skol-dm kvartsfinal, då jag med min korta längd och min lite runda kagge hoppade ca två centimeter över marken och nickade in det jag minns som matchens avgörande mål.

3. Döskalle-Simon
Jag vet inte var denna väldigt specifika herre hade för några galna lsd-trippiga mardrömmar om mig på tiden då det begav sig, men jag var ju snarare mullig och inte närheten av döskalle-aktig i fejjan. Sedan vill jag bara göra ett omnämnande av en annan specifik herre som så fort något hade gått snett i klassrummet utbrast i ett "Det var Simons fel alltihop", bara för att han innerst inne visste att jag var minst trolig till att lika bakom något rackartyg. Han hade någon melodi till det också.

2. Mamma Scan
Ännu en köttbullereferens, fantasin sträckte sig inte längre. Den här minns jag att jag kunde bli lite upprörd över. Den var grotesk! Psykiskt nedbrytande på flera plan! Jag äter helst Felix köttbullar än idag.

1. Supermario utan svamp
Precis som med den flygande köttbullen så var det här också fotbollsrelaterat. Jag var liten och rund (Är ju fortfarande) och såg på sätt och vis ut som Supermario med mitt krulliga hår som grädde på moset. Dessutom var jag väl inte snabbast i laget och hade därför ingen svamp. (Supermario blir ju jävligt snabb och odödlig när han har en svamp). Det här öknamnet är dock ett genomtänkt, genialiskt mästerverk. Så jag klagade aldrig över det.

//Förövrigt... Så får ni som läser gärna påminna mig om något annat härligt öknamn jag haft eller berätta lite om ett eget.