Bestämt.

http://bettingchoice.co.uk/blog/football-vs-football-the-name-debate-settled

Simon är full.

Det var ett tag sedan jag bloggade. Nog om det. Dock, dock, det är en aning svårt nu, eftersom jag är väldigt, väldigt full. Jag har nog raderat och redigerat den här meningen sju gånger nu, minst.

Sedan så har vi ju det faktumet att jag sitter och kollar på Cougar Town, om nu det skulle vara en fyllegrej. Det är i alla fulla fall sådant jag gör när jag kommer hem från korgen,

Det kan vara det.

Cougar Town.

Men det är baske mig ( Jag är sjukt cool som inte skriver "baskemej") ganska så jävla bra.

Bill Lawrence vet vad han gör.

//Förövrigt... Så har jag trots mina 2.0 i promille gjort ett enda stvafel i denna fext.

'94

Vad jag ångrar mest med mitt liv? Att jag inte föddes typ 1985 istället och var nio bast och inte fem när Sverige tog vm-brons i fotboll.

Jag hade gärna haft förmågan att skapa lite klarare minnen från den sommaren. Eller haft förmågan att inse det stora i den situationen.

Det enda minnet jag har nu är hur far väcker mig mitt i natten och bär ner mig till soffan inför straffläggningen mot Rumänien. Där jag självklart somnar om och mister chansen att faktiskt uppleva spektaklet.

Jag hatar femåriga jag. Jag hatar Simon 5 år anno '94.

//Förövrigt...Så har jag inlett en kamp för att gå ner i vikt. Jag utför träningen sent på kvällarna, bara sådär så att ingen ser mig då jag efter ynka 400 meters jogging ser livet passera revy.

Tolv poäng till mig och alla sköna deutschbags världen över.

Igårkväll bänkade jag mig framför Eurovision Song Contest för första gången på många år, grymt sant, jag försöker inte bara framställa mig själv i bättre dager som en människa med överlägsen smak när det gäller musik. Det var utan tvekan ett tag sedan jag kollade. Faktum är, det lite oroväckande faktumet är, att jag inte tyckte det var så värst illa. Det var nästan bra. Det var nog baske mig bra underhållning.

Speciellt den tyske programledaren Stefan Raab charmade mig. Hans vilja att hela tiden vara i centrum och göra publikfriande gitarrsolon var ytterst underhållande. Inte för att jag tyckte att han var grym utan för att det alltid är kul att stöta på "show-offs" i rutan. Han hade lite för höga tankar om sig själv och ville inget hellre än att visa sina gitarrkunskaper för över 100 miljoner tv-tittare. Det är dock inte svårt att lista ut hur fasen han fick in alla självbekräftande akter i programmet, för jag skulle tippa på att han hade ett bredare och mer helylle leende än varenda tv-tittare runtom i Europa. Men bakom leendet såg alla 100 miljoner att det gömde sig en puräkta Deutschbag.

Och så kollar de tydligen med entusiasm på spektaklet Eurovision borta i Australien. Jag kan inte tänka mig annat att det är för att de ska känna sig lite bättre själva. De vill skratta gott åt moderlandet England och dess vrickade grannar.

Men som sagt, det var klart genomlidbart detta år. Finland till exempel, skickade någon snubbe som kallade sig Paradise Oskar (Hualigen) men som lät som Decemberists (Schysst). Tysklands Lena bjöd på en refränglös låt (TRENDBROTT) i skön minimalistisk elektrotappning (Cool). Sverige fick massa röster från 5-åringar runtom om i hela västvärlden (Vilket var skoj, eftersom man håller på Sverige även om låten suger). Azerbajdzjan vann med en smäktande refräng och skickade nästa års Eurovision till Asiens hjärta några sjömil från Turkmenistan och några ökenmil från Iran.

//Förövrigt...Så ses vi inte i Baku nästa år vid den här tiden. Men kanske i en soffa nära dig. Det var faktiskt helt okej.

Gäng gäng dans.

Gang Gang Dance - Eye contact
Djävulskt och åter djävulskt. Aldrig har ca 45 minuter varit så smärtsamt kort. Nu tycker jag att vi dansar lsd-dans till den här plattan hela sommaren lång. Lyssna på den och säg mig att du är på. Tack Gang Gang Dance. Tio kryllande balkonggetingar av tio.

Med flugsmällan på en armlängds avstånd.

Det är 700 grader celsius ute, vilket innebär att det är cirka 800 grader celsius i lägenheten. Inte fasen kan jag öppna balkongdörren och vädra heller, det kryllar nämligen av getingar utanför. Eller det är minst två stycken i alla fall och det räcker för att skräcken ska synas i mina ögon. Två getingar kryllar utanför dörren, så är det bara.

Jag blev varse om själva situationen när en av de två letade sig in i lägenheten. Så nu sitter jag här, mer paranoid än vad Kurt Cobain var under sina glansdagar, med min flugsmälla i högsta hugg, trots att jag är rätt säker på att getingen flög ut igen. Antingen är det så att jag har stängt in mig och getingen tillsammans och liksom lagt upp för en konfrontation eller så sitter jag med flugsmällan helt i onödan. Vad som än är fallet så kan vi åtminstone konstatera att jag är ganska patetisk när det gäller getingar.

Men så är det också så att de gånger jag har blivit stucken så har jag svullnat upp till tre gånger min storlek, blivit sängliggandes i en vecka och fontänkexat. Blodförgiftning tydligen. Jag är allergisk skulle jag tippa på men har visserligen aldrig fått det på papper.

//Förövrigt...Så hade jag sönder min säng idag och inte på det coola sättet, oh nej, utan på "Hej här kommer jag hem efter en sushibuffe och bara slänger mig ner i sängen-sättet", alias tjockis-sättet. "Pang" sa det,"Nejfan" sa jag, och så låg en av plankorna på golvet under. Jag har haft häftigare stunder i mitt liv men sällan så stereotypa.

Mina laster, topp 10.

Genom åren har jag insett att jag är en njutningsmänniska, eller bara jävligt lättpåverkad. Jag har väldigt lätt att bli beroende av saker, att skaffa mig laster som jag måste ha och ha om och om igen. Så för i helvete, kasta inte tunga droger (Förutom alkohol) åt mitt håll, det vore tidernas mest livsruinerande björntjänst.


10. Färgglada t-shirts
Jag har inte den här t-shirten i min garderob men jag skulle kunna döda för att ha det. Kolla på den, det här är till och med färggladare än allt jag äger. Den har till och med en virvel som gör att det nästan blir lite jobbigt att kolla på den. Det gillar jag, det ska vara så mycket färg att du knappt kan slita blicken från den trots att dina ögon vattnas, svider och skriker efter hjälp.




9. Vara bra på saker
Det finns nog ingen som inte finner nöje i att vara bra på något. Själv har jag alltid varit duktig på världens huvudstäder och även om jag viftar bort det så vill jag egentligen att du ska mata mig med olika land så att jag kan säga "Riga", "Dusjanbe", "Ulaan Bator", "Managua", "Dodoma" eller om du frågar om Sydafrika: "Vilken av dem?"


8. Guilty pleasure-låtar



7. Fotbollsbilagor (Och hockey)
Det här är en av de mer pinsamma lasterna jag har. Ibland känns dagen då den allsvenska säsongsguiden eller elitseriehockeyns motsvarighet kommer lite bättre än självaste julafton. Det kan till och med vara lite svårt att sova dagen innan. Jag köper både Expressens och Aftonbladets, kokar lite the, borrar ner mig i soffan med förhöjd hjärtrytm och bara suger i mig all statistik. Sån é jag! Jag är en sådan som gillar fotbollsporr.




6. Aussie-vin
Findrickandet får andra stå för. Själv kör jag på det allra risigaste, tror jag i alla fall. Jag vet inte varför men det faller mig precis i smaken. Kanske är det så att jag är ganska risig själv, kanske är det bara så att den ger en lagom fylla (Om man inte "råkar" snubbla över en massa öl på krogen också, vilket är vanligt förekommande). I vilket fall som helst, efter år av erfarenhet har jag liksom fastnat för den här (Den vita varianten). Fantasin är slut, så att säga. Aussie it is bah.




5. Kaffe
Oj, så originellt. Det är dock bara att konstatera att så är fallet. Jag är i kaffeträsket och där är det varmt, välsmakande och uppiggande. En kopp the är också min kopp the men kaffe är liksom lite bättre. Jag antar att kaffe blivit just lite bättre än the med åren med tanke på att det rent vetenskapligt är mer beroendeframkallande. Känns som en vettig iakttagelse. I vilket fall som helst, kaffeindustrin har fått mig precis dit de vill.




4. Komediserier
Det allra bästa exemplet på hur beroende jag är av komediserier är dubbelavsnitten av Scrubs på sexan mellan 23-00 på vardagar. När jag sitter där i Akalla-lägenheten och gjort ett dåligt seminarium på skolan under dagen så finns det liksom inget som är så mycket bättre än att sätta sig framför televisionen och bli lite nostalgisk till Turk och JD:s upptåg. Jag blir nostalgisk just, eftersom jag sett alla avsnitt av serien runt 10 gånger, no krydd, det är snarare underkryddat. Komediserier är dessutom perfekt till att skjuta upp andra viktigare saker med. Precis den effekten har även detta blogginlägg.

3. Gräs
Att ligga på, att sitta på, att kolla på (Grönt är favoritfrägen), att spela fotboll på (I synnerhet), att vara barfota på, att lukta på, att röka på (Nejdå), att grilla på, att springa på, att klippa (Än en gång, doften), att dricka på, att vifta bort mygg på, att fira midsommar på och att tänka på under vintern. Gräs är gräs är gräs. Gräs är bäst. Grönt är skönt. Grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr.....ääääs.





2. Snus
Detta är egentligen min allra största och mest påtagande last. Det är en last som förstör mitt tandkött, en last som inte alls är lika bra den som den än gång var, en last som är farligt enkel att utöva, en last som kan skada min häl(sa) och är (beroendefram)kall(ande). Men den är också en kompis att ha med sig bakfickan hela tiden. Kärlek.






1. Arlas vaniljyoghurt
Varje kväll innan läggdags (I den mån jag har haft möjlighet), så har jag tagit mig en skål av Arlas Vaniljyoghurt. En stor skål. Min största livskris hittills trädde i kraft någon gång i typ åttan då man i Gästrikland bestämde sig för att främja Gefleortens (Värdelösa) mjölkprodukter på stadens alla stormarknader och matbutiker. Jag var utan Arlas vaniljyoghurt i en månad och såg bäbisar krypa upp och ner längs taket ovanför min säng när jag skulle försöka sova. Efter en vild, kallsvettigt och dimmig jakt på ett uppåtjack runtom på stadens alla livsmedelsställen så insåg jag att Lidl inte hade rättat sig i ledet och hade Arlas vaniljyoghurt längst in i butiken. Tacksam än idag. Sedan kom också Citygross vars hela idé är att ha alla sorter. Nej, inget går upp mot en bra skål Arlas vaniljyoghurt innan sovdags. Och ja, jag säger "bra" för ibland så är den lös och smakar fel. Oftast blir jag faktiskt besviken. Men så då och då så blir det fullträff, då den är krämig och trögflytande, nästan lite gräddaktig i smaken....*Torkar en tår*... Kan vi prata om något annat?

Ordblind.

Det är lite som när man hittar en novell man skrivit någon gång på gymnasiet. Man trodde man var Hjalmar Söderberg, man minns den överväldigande känslan av förträfflighet, men man var bara dum, dum, dum.

Sms fungerar så, om du bestämmer dig för att säga något avgörande i ett sådant.

//Förövrigt...Så smakar morgonkaffet bäst vid tolvtiden.

På kant med Kant (Och lite med mig själv)

Ännu ett inlägg som ska behandla Immanuel Kant litegrann. Så. (Jag är trött på snubben och tyckte att det var en schysst rubrik.)

Sitter för tillfället med en Risifrutti, min andra på typ en halvtimme, först jordgubbssmak och så nu hallon. Hallon vinner smaktestet, precis som den alltid gör. Men hallon vinner just bara när jag käkat en annan smak innan, allt handlar ju om konkurrens. Vill man att någonting ska vara lite godare än vad det egentligen är så kan man ju liksom alltid köpa en annan sort som är ännu lite sämre och käka den först.

Värt att fundera på. (Eller ovärt värre, vad vet jag? Alltså, mer än att hallon smakar bra efter jordgubb.)

Nåväl, medan det kalla risslemmet dansar på min tunga och ner i svaljet så begrundar jag dagens och gårdagens misstag. Men mest så begrundar jag Risifruttins smak.

Och fåglarnas förmåga att bajsa ner min balkong. Vad vill de ha sagt med det? De sänder uppenbarligen ett meddelande till mig. Det kan vara ett hot men med största sannolikhet lyder nog inte meddelandet på något annat sätt än "Dude, din balkong är ett grymt ställe att dumpa på, tack!"

//Förövrigt...Så tänkte jag skriva tenta nu.

Logiken, var är den?

Immanuel Cunt (Ingen som studerat en text av Immanuel Kant kan inte inte ha hört den torra ordvitsen förrut). Han ansåg sig veta allt om världen trots att han aldrig ens lämnade Kaliningrad under sin livstid. Han kunde dock skriva ganska övertygande. Immanuel Kant är definitivt en föregångare till Flashback-människorna som vet lösningarna på all världens problem men helst själva bara gömmer sig bakom en datorskärm.


Själv är jag dock ännu lite sämre, jag gömmer mig bakom en datorskärm lite väl ofta jag med, det stora dilemmat är dock att jag inte ens är i närheten av att ha några lösningar på några världsliga problem. Det jag finner lösningar på sträcker sig ungefär så långt som till vad jag ska äta eller om jag ska skita nu eller om en kvart.

Jag tror jag skiter om en kvart.

Och så dog Bin Laden. Nu firas det på gatorna över att en människa som alla liksom kände på sig redan var död nu faktiskt är död också. Bisarrt. Ingen Michael Jackson-effekt verkar gro efter Bin Ladens död heller. Konstigt.

//Förövrigt...Så var jag med om något konstigt på pendelperrongen idag. Högtalarna ropade ut meningen "Den här texten ska läsas upp x antal gånger" och så blev det, texten löd ut ur högtalarna x antal gånger. Var är logiken när man behöver den, Kant?