
Jag har inte den här t-shirten i min garderob men jag skulle kunna döda för att ha det. Kolla på den, det här är till och med färggladare än allt jag äger. Den har till och med en virvel som gör att det nästan blir lite jobbigt att kolla på den. Det gillar jag, det ska vara så mycket färg att du knappt kan slita blicken från den trots att dina ögon vattnas, svider och skriker efter hjälp.

9. Vara bra på saker
Det finns nog ingen som inte finner nöje i att vara bra på något. Själv har jag alltid varit duktig på världens huvudstäder och även om jag viftar bort det så vill jag egentligen att du ska mata mig med olika land så att jag kan säga "Riga", "Dusjanbe", "Ulaan Bator", "Managua", "Dodoma" eller om du frågar om Sydafrika: "Vilken av dem?"
8. Guilty pleasure-låtar

7. Fotbollsbilagor (Och hockey)
Det här är en av de mer pinsamma lasterna jag har. Ibland känns dagen då den allsvenska säsongsguiden eller elitseriehockeyns motsvarighet kommer lite bättre än självaste julafton. Det kan till och med vara lite svårt att sova dagen innan. Jag köper både Expressens och Aftonbladets, kokar lite the, borrar ner mig i soffan med förhöjd hjärtrytm och bara suger i mig all statistik. Sån é jag! Jag är en sådan som gillar fotbollsporr.

Findrickandet får andra stå för. Själv kör jag på det allra risigaste, tror jag i alla fall. Jag vet inte varför men det faller mig precis i smaken. Kanske är det så att jag är ganska risig själv, kanske är det bara så att den ger en lagom fylla (Om man inte "råkar" snubbla över en massa öl på krogen också, vilket är vanligt förekommande). I vilket fall som helst, efter år av erfarenhet har jag liksom fastnat för den här (Den vita varianten). Fantasin är slut, så att säga. Aussie it is bah.

Oj, så originellt. Det är dock bara att konstatera att så är fallet. Jag är i kaffeträsket och där är det varmt, välsmakande och uppiggande. En kopp the är också min kopp the men kaffe är liksom lite bättre. Jag antar att kaffe blivit just lite bättre än the med åren med tanke på att det rent vetenskapligt är mer beroendeframkallande. Känns som en vettig iakttagelse. I vilket fall som helst, kaffeindustrin har fått mig precis dit de vill.

Det allra bästa exemplet på hur beroende jag är av komediserier är dubbelavsnitten av Scrubs på sexan mellan 23-00 på vardagar. När jag sitter där i Akalla-lägenheten och gjort ett dåligt seminarium på skolan under dagen så finns det liksom inget som är så mycket bättre än att sätta sig framför televisionen och bli lite nostalgisk till Turk och JD:s upptåg. Jag blir nostalgisk just, eftersom jag sett alla avsnitt av serien runt 10 gånger, no krydd, det är snarare underkryddat. Komediserier är dessutom perfekt till att skjuta upp andra viktigare saker med. Precis den effekten har även detta blogginlägg.
3. Gräs

Att ligga på, att sitta på, att kolla på (Grönt är favoritfrägen), att spela fotboll på (I synnerhet), att vara barfota på, att lukta på, att röka på (Nejdå), att grilla på, att springa på, att klippa (Än en gång, doften), att dricka på, att vifta bort mygg på, att fira midsommar på och att tänka på under vintern. Gräs är gräs är gräs. Gräs är bäst. Grönt är skönt. Grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr.....ääääs.
2. Snus

Detta är egentligen min allra största och mest påtagande last. Det är en last som förstör mitt tandkött, en last som inte alls är lika bra den som den än gång var, en last som är farligt enkel att utöva, en last som kan skada min häl(sa) och är (beroendefram)kall(ande). Men den är också en kompis att ha med sig bakfickan hela tiden. Kärlek.

1. Arlas vaniljyoghurt
Varje kväll innan läggdags (I den mån jag har haft möjlighet), så har jag tagit mig en skål av Arlas Vaniljyoghurt. En stor skål. Min största livskris hittills trädde i kraft någon gång i typ åttan då man i Gästrikland bestämde sig för att främja Gefleortens (Värdelösa) mjölkprodukter på stadens alla stormarknader och matbutiker. Jag var utan Arlas vaniljyoghurt i en månad och såg bäbisar krypa upp och ner längs taket ovanför min säng när jag skulle försöka sova. Efter en vild, kallsvettigt och dimmig jakt på ett uppåtjack runtom på stadens alla livsmedelsställen så insåg jag att Lidl inte hade rättat sig i ledet och hade Arlas vaniljyoghurt längst in i butiken. Tacksam än idag. Sedan kom också Citygross vars hela idé är att ha alla sorter. Nej, inget går upp mot en bra skål Arlas vaniljyoghurt innan sovdags. Och ja, jag säger "bra" för ibland så är den lös och smakar fel. Oftast blir jag faktiskt besviken. Men så då och då så blir det fullträff, då den är krämig och trögflytande, nästan lite gräddaktig i smaken....*Torkar en tår*... Kan vi prata om något annat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar