Jag är inte bevandrad i den tyska musikscenen, inte alls. Tyska The Notwist fällde mig dock redan i tidiga tonåren med sin "Neon golden". 13-årige Simon gillade The Notwist, snart 22-årige Simon har inte släppt The Notwist i soptunnan som annars är fallet med så mycket annat han lyssnade på under tiden det begav sig. Detta vittnar om lättintaglighet och hållbarhet i en för min egen del oöverträffad kombo. Radiohead-influerat javisst, men Notwist har på "Neon golden", trots att komplexiteten snuddar Radioheads nivå, ett närmare förhållande till riktigt hit-makeri.
1. One step inside doesn't mean you understand, 3.15, Minimalistisk inledning där en stunds sång övergår i en instrumental andra halva av låten, med samplade pingisbollar (?). Skön mjukstart.
2. Pilot, 4.28, Skivans mest direkta låt. Refrängen är oemotståndlig. Vet få refränger som fångar in en lika snabbt som den här. Måste prova den på människor som aldrig hört Notwist (Note to self).
3. Pick up the phone, 3.55, Notwist fortsätter på den inslagna vägen med ett studs-beat omöjligt att tycka illa om. Markus Achers lågmälda sång fortsätter att fira stora triumfer.
4. Trashing days, 3.24, Lite gitarrplock glider in smärtfritt i ännu ett virrvarr av härliga beats som i sin tur glider in i ännu en klockren refräng.
5. This room, 4.45, Plötsligt blir det rent av bombastiskt och Notwist landar även det smärtfritt. Når ändå inte riktigt upp till de tre föregående låtarnas klass. En gnutta enformig.
6. Solitaire, 3.29, Wow, lägg rap på det här. Redigt tungt. Achers sång blir dock lite långsam, lite för släpande.
7. One with the freaks, 3.38, Här chockar Notwist med att, ungefär en minut in, lämna beatsen och övergå i en riktig Goo Goo Dolls-dänga, pang,bom,tjoff, sådär bara! Poprock på hög nivå som faktiskt tar slut lite för snabbt.
8. Neon golden, 5.54, Titelsången levererar inte riktigt som allt annat här. Långdragen.
9. Off the rail, 3.27, Älska samplingsfesten som det här albumet är. Det är en order. En order att älska refrängerna behöver man inte.
10. Consequence, 5.13, Och när man inte trodde det kunde bli bättre så fyrar Notwist av den här plattans allra bästa låt som avslutning. Mjau. Tråkigt flow Notwist måste ha haft när de tillverkade det här. I övrigt har bandet bara massa mediokert att erbjuda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar