Drömt.

Hade en ytterst flippad dröm igår. Kan ha varit en mardröm, svårt att avgöra. Det var läskigt men också jäkligt underhållande eller spännande. Först hamnade jag i en helt otippad skottlossning under min kvällspromenad med hunden. En skottlossning som fick ett abrupt slut när jag upptäckte ett enormt rymdskepp över Andersberg i Gävle. Då slöt vi fred, kommer inte ihåg vilka det var jag var i skottlossning med eller varför, men vi slöt i varje fall fred och fokuserade på det stora rymdskeppet istället. Rätt logiskt ändå.

Rymdskeppet såg ut som Millenium Falcon ungefär. Fast lite trekantigare, lite spetsigare liksom. Lite mer skräckinjagande faktiskt med mer rött ljus istället för blått. Det bolmade lite coola flames ur skiten på båda sidor.

Nåväl, jag promenerade hem som om det var "business as usual" med ett rymdskepp över Andersberg. Trots att jag nyligen inte alls känt så över detta faktum. Sjuka situationer följs ofta av axelryckningar i drömmar.

Väl hemma upptäckte jag att jag hade en filmdate med någon tatuerad tjej i min ålder. Sedan handlade drömmen om det ett tag. Kollade på film med någon random tatuerad tjej som jag har för mig var blond. Vad det var för film minns jag ej. Frågade lite om hennes tatueringar gjorde jag, hon visade en som hon hade på höften som jag då inte kunnat se innan eftersom hon hade tröja på sig. Den föreställde ett träd på en strand.

Några sekunder passerar förmodligen i verkligheten men det känns som en fullängdare till filmdate innan det plötsligt ringer på dörren. Det är rymdvarelser på farstun nu. "Ja, justfan" säger jag till min date, "Såg en rätt cool grej på min promenad med hunden..." Sedan öppnar jag dörren.

Sedan kom det i alla fall fram att det inte var rymdvarelser utan utklädda människor.

Så det feta jävla rymdskeppet makes no sense whatsofuckingever.

//Förövrigt...Så får vi se om jag minns någon dröm i natt. Det hör till ovanligheterna.

Att vara någons geggamojja.

- Jag vill inte vara nån annans geggamojja.

Detta konstaterade en tjej 25-30 årsåldern som satt en bit ifrån mig på pendeln när jag åkte min vanliga looser-färd hem från skolan med hjälp av Stockholms allt annat än eminenta kollektivtrafik. Satt där och grubblade över allt det jag släpar efter med i skolan när hon fällde kommentaren.

Så.

Plötsligt släppte jag eländet jag tänkte på innan som om det var kokhett. "Jag vill inte vara någon annans geggamojja." Man kan fasen inte säga det bättre, kvinnan berättade vidare att hon blir runtskuffat på jobbet av chefen på lite ditten och datten hela tiden och att hon har ledsnat. Hon ville bestämma själv. Att vara någon annans geggamojja, något som en annan individ formar och slafsar runt med precis som den personen vill, det kan verkligen vara en mardröm.

Eller skönt. Det kan självklart vara skönt. Slippa ansvaret, geggamojja runt i andras händer och få deras spålinjer över sin formbara massa. Det är bekvämlighet, det ger rutiner och mycket tid för annat att vara geggamojja som någon annan plockat upp ur en leråker, som denna någon sedan också hållit fast i ett stadigt grepp.

Men vissa geggamojjor, som kvinnan på pendeln, har så sakteliga börjat bli för hårt klämda, hon rinner, sipprar och kladdar ut ur båda sidor av denna någons alltför stadiga grepp.

Hon hamnar någon annanstans, kanske på ett ställe som på ett positivt sätt är alldeles snustorrt och stilla. Ett ställe som inte kan forma geggamojja. Kanske är man då färdig. Troligtvis hamnar hon dock på en fuktig plats, där hon fortsätter vara formbar.

Hon vill bestämma, hon kommer kanske få bestämma precis som handen som höll henne innan. Men innan hon har fått börja bestämma så har nog någon helt annan plockat upp geggamojjan hon är i ett hårt men inte för hårt grepp.

Man är alltid någons eller någots geggamojja. I alla fall ända tills man blir torr, trist och oformbar. Eller bara är färdig. Och alldeles suverän.

//Förövrigt...Så tyckte jag att jag hörde vårfåglar idag. Såhär en dag i början av oktober.

När jag tänker efter så har jag haft lite tandvärk på sistone.

Varför kommer jag bara ihåg mina allra sjukaste drömmar? Inatt tappade jag en tand och strosade runt med folk jag bara halvkänner på ett högskoleområde jag inte alls kände igen.

Det var en otrevlig dröm på grund av det där med tanden, i övrigt tyckte jag det verkade vara en trevlig dag vid en högskola någonstans i Sverige. Jag vill dock inte tappa en tand, jag har redan tappat alla en gång och tappar jag en nu så kommer den ju inte tillbaka.

Hade jag haft en bra dröm så hade jag bara vaknat med en schysst magkänsla och inte kommit ihåg ett skit. Nu vaknade jag upp, troligtvis med panik i blicken, bara för att känna på mina tänder. Kontrollera att alla satt där de skulle. Sedan blev jag sugen på en snus. Så jag gick helt enkelt och pillade upp en godmorgonpris under överläppen, vänstra sidan fick det bli.

Samma sida som jag tappade tanden från i drömmen.

Då slog det mig. Mitt undermedvetna försöker tala med mig och säger att jag ska skippa snusandet omedelbart.

Lättare sagt än gjort, mitt kära undermedvetna. Lättare sagt än gjort. Dessutom tycker jag baske mig att du är skyldig till att jag stoppar in en pris ibland. Du vet, de gånger jag kommer på mig själv med en snus under läppen men inte för mitt liv kan komma på när brunblöjan åkte upp där.

//Förövrigt....Så tycker jag brunblöja är ett namn som heter duga för portionssnus. Kanske också något som kan hjälpa mig att sluta.