Lite självrannsakan över en kopp te.

"Det bästa med att vara helt ensam i ett rum är att ingen kan se att du är ensam." Dessa ord kläckte jag idag när jag efter en stunds ensamhet i en stor vestibul fick tillbaka mitt umgänge då min klasskamrat kom tillbaka från toaletten.

Vi skrattade båda åt kommentaren. För jag hade sagt det med avsikten att vara rolig. Men efteråt började jag tänka att fan, det var ju lite allvar i det där också. Själv var jag bara ensam under en ynklig pisspaus. Så här under facebook-guldåldern (Med all den popularitetshets som det medför) kan jag tänka mig att folk som är ensamma på riktigt inte gärna skryter om det.

Jag såg liksom mig själv utifrån (lite snett uppifrån som på film) när jag satt mitt i den där stora vestibulen. Jag tänkte verkligen på det direkt, skulle någon se mig nu så skulle jag se jävligt patetiskt ut. Men det var ingen där. Förutom jag. Och det kändes riktigt bra.

Folk hade kunnat missuppfatta hela min tillvaro här på jorden. Phew.

För även om min flickvän gjorde slut med mig förra veckan så känner jag mig inte så farligt ensam eller nedslagen. Lite bitter och lite fundersam. Men inte ensam och bortglömd utan det jag känner mest just nu är mitt huvud. Det värker litegrann. Det kan vara migrän, eller bara lite sömnbrist. Kanske både och!

Som jag sa till min före detta gymnasielärare på tåget till Stockholm idag, i den här åldern vänder man gärna på dygnet under helgen. Jag fick nog honom, som annars är ganska ungdomlig av sig, att känna sig lite gammal. Taskigt. Men i alla fulla fall, nuförtiden känner jag mig riktigt gammal dagarna söndag-tisdag.

Jag undrar när och var på vägen mot 30 kallajävliga som man hittar den där disciplinen att inte festa och gå och lägga sig lite hurfan som helst? Förmodligen på en söndag, en måndag eller en tisdag. Mitt tips!

//Förövrigt...Så har jag hört att 30 är det nya 20. Men då får ju 20 ta och bli det nya 10 för annars kommer ju inte folk överleva längre än låt säga rockstjärnedöden vid 27.

Billiga köttbullar smakar bäst.

Åtta stycken köttbullar, potatismos, lingonsylt och brunsås på Ikea-restaurangen. 16 spänn. Jag antar att de förväntar sig att jag också ska ta en runda inne i själva varuhuset när jag käkar så billigt. Men inte fan gjorde jag det idag. In your face Kamprad! I och för sig kostar nog några köttbullar, lite mos, lite sylt och lite sås säkert ungefär 1 krona och 50 öre för Ikea att servera, så det är väl lite in my face också.

Lite köttbullar, lite mos, lite sylt och lite sås in my face. Splash bara!

Men det var det värt!

//Förövrigt... Så missade Mr. Närvaro himself (Jag) en föreläsning på högskolan idag. Ett ytterst sällsynt fenomen, som tydligen kom jävligt olägligt. Det har varit gruppindelning och jag tror bestämt jag är förbisedd. Älskar tajmingen. Eller bristen på densamma.