U see me rollin' in my EPA-traktor. U kill me plz.

Ja, då blandar vi in Twitter idag också då. Såg en länk där idag, en polare som twittrade om det. Länken innehöll något som lätt kvalar in på min topp 5 över saker jag inte skulle vilja vara med om. Topp 5 värsta mardrömmar.

5. Bli nerkissad av män i Epa-traktorer.
Ovanstående hände några stackars barn i Getå (Ett lant-ghetto nära Norrköping). Att bli nerkissad är nog så otrevligt och sedan som grädde på moset (Eller som kiss i håret), bli det av någon som hänger ut sin dase ur en epa-traktor...Nej, fyfan. Man ska i alla fall ha respekten att kissa från en Lamborghini eller typ en Hummer-limma om man bestämt ska kissa på någon. Då kan de försöka dränka mitt skratt åt mini-penisen bäst de vill med sitt kiss.

4. Bli ofrivilligt bortförd i en Epa-traktor
Du bara vet att ingen kommer hitta dig där ute i grisburen i ladan någonstans i utkanten av Getå.

3. Åka Epa utan att ha blivit kidnappad.
Vet inte hur det skulle kunna ske. Skulle jag vara vilse mitt i Sahara-öknen och på vippen att dö av törst och se en Epa-traktor på håll så skulle jag förstås hallucinera. Men om det verkligen kom en Epa då med en potential att rädda mig hade jag noggrant övervägt oddsen på att en Dodge Viper skulle komma slirandes på sanddynorna en halvtimme senare. Noggrant. Ritat ekvationer i sanden och sådant medan Epan brummar förbi i 10 Km/h.

2. Ligga kidnappad i bakluckan med munkvael i en Epa samtidigt som kidnapparn beställer 46 cheeseburgare i driven på Donken i Valbo åt sig själv utan att jag kan skrika "Jävla White trash-fetto!!!" till honom.
Kom igen, bjud på några.

1. Sjunka så lågt att jag köper en Epa-traktor till mig själv.
Förklaring lika överflödigt som 46 cheese i driven på McDonalds i Valbo kl 23 efter middag och allt.

Årets inneord.

Har fått indikationer på att folk börjat tröttna på alla som säger "Awesome". De säger att det har varit det nya svarta för länge. Själv tycker jag att säga "det nya svarta" är just väldigt mycket "det nya svarta" inom populära fraser eller ord. Oräkneligt många som droppar den nuförtiden, det här är det nya svarta hit och det där är det nya svarta dit.

För er som missat det är dock grönt det nya svarta. Det har det varit ett par år nu. Står till och med på petflaskor, vitamindryckerna med komiska texter på.

"Awesome" tycker jag är ett awesome ord. Mest för att om du tar det på svenska så blir det antingen "grymt" som grisarna säger, "fett" som grisarna har mängder av eller bara "häftigt" och det ordet är bara ok att använda om du är en gris född på 50-talet. "Awesome" är awesome. Awesome är inte ett grymt, fett eller häftigt ord. "Awesome" är awesome. Precis som Zlatan är Zlatan.

Men "awesome" är inte årets inneord. Bara ett schysst ord som jag vetat funnits i ett par år. Nej, årets ord är definitivt Umami. Vad fan kom det ifrån? För någon månad sedan hade jag aldrig hört talas om den femte smaken som tydligen varit erkänd ända sedan mitten av åttiotalet (Tack, Wikipedia).

Och så plötsligt så landar allting på en bädd av Umami. Till och med Felix Tomatketchup, en institution i det svenska samhället landar på en jävla bädd i form av ett låneord från Japan. Umami är mitt nya hatord, en syndabock som bara inte får leta sig in i fler reklamer.

Your mami, Umami!!!

Apropå nya fraser jag aldrig hört förrut. Stefan Alfelt på Aftonbladet skriver idag: "Gefle!? Vi hade räknat ut dem som vanligt och plötsligt basar Per Olsson över ett möjligt guldlag."

Gefle. Ett. Möjligt. Guld. Lag. Smaka på orden, smakar nästan Umami. God damnit, now i'm sayin' it.

//Förövrigt...Så grundar sig nog mitt hat för Umami i min okunskap om densamma. Så är det alltid.

Imorgon börjar jag jobba, dagen innan midsommar på en donken som ligger på vägen till Dalarna.

Jag gjorde ett halvtaskigt försök i våras, när snön fortfarande stod mig upp i halsen, att söka till de två dagstidningarna som finns här i Gävle. Arbetarbladet och Gefle Dagblad. Det blev inget av det. Det jag säger till mig själv är att när jag väl är klar med min journalistutbildning så kommer de att ta emot mig med öppna armar. Jag kommer komma springandes in i deras trycksvärtade famn och de kommer att krama ur vartenda guldkantat ord jag har i mitt huvud till deras, förmodligen, utdöende pappersmedium.

De har så många andra som är klara med utbildningen som står på tur, tänker jag.

Sanningen är nog dock den att de nog kände vibbarna, de kände vibbarna av ett halvtaskigt försök.

Istället ska jag jobba en sommar till på allas hatälskling McDonalds. Tro mig, jag klagar inte. Kanske var till och med mina halvtaskiga sökningar till tidningarna en följd av en underliggande känsla av att jag nog tusanimej vill stå en sommar till framför stekytan, svettas och plocka maskingrillat nötkött till alla där ute i matsalsköns hungrande förtjusning.

Det är inget annat än sanning att jag finner arbetet på donken som väldigt roande. För även om hamburgarna är likadana varje gång, alltså att de ska ha likadana grönsaker och såser mellan bröden, så är ändå mina medarbetare så pass störda i hjärnkontoret att varje arbetsdag är ett äventyr.

Jag passar in på donken, jag är ingen katt bland hermelinerna, utan en retarderad person bland andra retarderade personer. Jag trivs med det simpla, det hjärndöda, jag trivs med att försöka göra gästerna nöjda. Jag trivs som fisken i vattnet, eller kanske mer som en drypande köttslamsa i fettrännan. Jag trivs som ångesten i ditt huvud när du arbetar bort resterna av Big Mac-menyn du åt till lunch från dina tänder.

Men någon gång så kommer jag trivas på andra ställen också.

//Förövrigt...Så är det frågan om jag trivs in i mina arbetskläder. Känner en viss oro över byxorna. Det har fan gått ett år sedan senast.

Med flugsmällan på en armlängds avstånd.

Det är 700 grader celsius ute, vilket innebär att det är cirka 800 grader celsius i lägenheten. Inte fasen kan jag öppna balkongdörren och vädra heller, det kryllar nämligen av getingar utanför. Eller det är minst två stycken i alla fall och det räcker för att skräcken ska synas i mina ögon. Två getingar kryllar utanför dörren, så är det bara.

Jag blev varse om själva situationen när en av de två letade sig in i lägenheten. Så nu sitter jag här, mer paranoid än vad Kurt Cobain var under sina glansdagar, med min flugsmälla i högsta hugg, trots att jag är rätt säker på att getingen flög ut igen. Antingen är det så att jag har stängt in mig och getingen tillsammans och liksom lagt upp för en konfrontation eller så sitter jag med flugsmällan helt i onödan. Vad som än är fallet så kan vi åtminstone konstatera att jag är ganska patetisk när det gäller getingar.

Men så är det också så att de gånger jag har blivit stucken så har jag svullnat upp till tre gånger min storlek, blivit sängliggandes i en vecka och fontänkexat. Blodförgiftning tydligen. Jag är allergisk skulle jag tippa på men har visserligen aldrig fått det på papper.

//Förövrigt...Så hade jag sönder min säng idag och inte på det coola sättet, oh nej, utan på "Hej här kommer jag hem efter en sushibuffe och bara slänger mig ner i sängen-sättet", alias tjockis-sättet. "Pang" sa det,"Nejfan" sa jag, och så låg en av plankorna på golvet under. Jag har haft häftigare stunder i mitt liv men sällan så stereotypa.

På kant med Kant (Och lite med mig själv)

Ännu ett inlägg som ska behandla Immanuel Kant litegrann. Så. (Jag är trött på snubben och tyckte att det var en schysst rubrik.)

Sitter för tillfället med en Risifrutti, min andra på typ en halvtimme, först jordgubbssmak och så nu hallon. Hallon vinner smaktestet, precis som den alltid gör. Men hallon vinner just bara när jag käkat en annan smak innan, allt handlar ju om konkurrens. Vill man att någonting ska vara lite godare än vad det egentligen är så kan man ju liksom alltid köpa en annan sort som är ännu lite sämre och käka den först.

Värt att fundera på. (Eller ovärt värre, vad vet jag? Alltså, mer än att hallon smakar bra efter jordgubb.)

Nåväl, medan det kalla risslemmet dansar på min tunga och ner i svaljet så begrundar jag dagens och gårdagens misstag. Men mest så begrundar jag Risifruttins smak.

Och fåglarnas förmåga att bajsa ner min balkong. Vad vill de ha sagt med det? De sänder uppenbarligen ett meddelande till mig. Det kan vara ett hot men med största sannolikhet lyder nog inte meddelandet på något annat sätt än "Dude, din balkong är ett grymt ställe att dumpa på, tack!"

//Förövrigt...Så tänkte jag skriva tenta nu.

Nästa stora grej inom PR.

20 fräsiga låtar. (Spotifylänk)

Jag hade inget liv denna alla hjärtans dag. Så jag gjorde en playlist. Den innehåller 20 fräsiga låtar, är ungefär en timme lång och är riktigt trevlig att lyssna på.

Se där, då har man gjort lite reklam för sin egen playlist.

Pokerstars.com!

Borde inte företag lära folk med tourettes att skrika deras namn? Kan bli nästa stora grej inom marknadsföring. Du bara sitter på bussen hem och dagdrömmer och så helt plötsligt så hör du ett rungande "KVIK, ALLA HAR RÄTT TILL ETT HÄFTIGT KÖK!!!". Helt klart nästa stora grej, hade inte kunnat släppa en sådan händelse förrän jag hade ett eget häftigt kök från Kvik.

Minns faktiskt att jag i somras såg en herre vid Göteborgs centralstation som stod och skrek "Cheeseburgare!!" och "McNuggets!!". Donken ligger som vanligt steget före konkurrenterna.

//Förövrigt...Så är Grandaddy - AM 180 (Finns med i min playlist) en låt som gått alldeles för obemärkt förbi mig. Tack för att det är över!

Det brukar lukta så mycket mer kulinariskt i trappuppgången.

Det snurrar en pasta med ost- och skinksås i micron. Kartongmat förstås, tro inte att jag lagat något så extraordinärt (nåja) och dessutom varit så duktig att jag nu hade rester som jag kunde värma på.

"Penne i krämig ostsås med skinka och zucchini" heter det på kartongen. Jag gillar hur Findus försöker hotta upp det med zucchini i carbonaran. Zucchini tappade sin exotiska touch någon gång på nittiotalet skulle jag tippa. Själv stod jag dock vid frysdisken på Lidl och bara "Ooh, Zucchini, vågat".

Just därför sitter jag och känner mig jävligt svennig just nu medan jag hör hur micron brummar, det är nog 3 minuter kvar nu. Fan, det skulle ha varit aubergine i den i alla fall, eller avocado. Nånting på A. Någonting nytt och fräscht och inte något nitti-svennigt som zucchini. Skit.

Tänk om det hade varit squash jag satt och var exalterad för nu. Vilken ångest. Vänta squash och zucchini kanske är samma sak?

*Piiip*

*Piiip*

(Kollar Wikipedia)

*Piiip*

*pling*

FAN!!

//Förövrigt...Så har jag utvecklat viss expertis när det gäller kartongmat. Sorgligt men sant. Jag siktar på en professur i ämnet.

I helgen skyfflar jag maten på golvet med flit.

Lägenheten i Akalla. Det är sån kväll när både far och jag är här.

Far ska skyffla ner några skivor kokt falukorv på sin tallrik men skyfflar istället ner dem på golvet. Jag fnissar lite åt honom.

- Då får du plocka upp korvarna. Eftersom du skrattar.
- Men!?.... Men det var ett hjärtligt skratt?
- Nej, det var inte hjärtligt.
- Jo! Du överreagerar!
- När man försöker göra någonting, sedan misslyckas. Då blir man irriterad när någon skrattar. Skadeglädje är inte vackert!
- Skadeglädje är den bästa glädjen.
- Nej.
- Ajja, om det var jag som skyfflat ner korvarna på golvet så hade du kanske inte skrattat men du hade kallat mig klantskalle eller något liknande. Tycker du det är bättre? Du gör det jämt!
- Nej, jag har aldrig gjort så.
- Skitsamma, men nästa gång jag försöker göra något men misslyckas och du kallar mig klantig. Då ska jag komma ihåg det här.

//Förövrigt...Så är det Scrubs på sexan nu. När fan, jag upprepar, NÄR FA-AN!?..Ska jag tröttna.

Billiga köttbullar smakar bäst.

Åtta stycken köttbullar, potatismos, lingonsylt och brunsås på Ikea-restaurangen. 16 spänn. Jag antar att de förväntar sig att jag också ska ta en runda inne i själva varuhuset när jag käkar så billigt. Men inte fan gjorde jag det idag. In your face Kamprad! I och för sig kostar nog några köttbullar, lite mos, lite sylt och lite sås säkert ungefär 1 krona och 50 öre för Ikea att servera, så det är väl lite in my face också.

Lite köttbullar, lite mos, lite sylt och lite sås in my face. Splash bara!

Men det var det värt!

//Förövrigt... Så missade Mr. Närvaro himself (Jag) en föreläsning på högskolan idag. Ett ytterst sällsynt fenomen, som tydligen kom jävligt olägligt. Det har varit gruppindelning och jag tror bestämt jag är förbisedd. Älskar tajmingen. Eller bristen på densamma.