Tog en kaffe i solen imorse. Sedan dess har jag tagit formen av ett vedervärdigt källarmonster. Genom ett litet överkantshängt fönster med dekorativa gula mönster, ett sådant som inte avslöjar mer om vad som finns utomhus utöver om det är ljust eller inte, når några tama strålar så långt som en meter bakom mig. Det ger mig ingen värme. Det ger mig bara ångest.
Nu går jag ut igen. Peace out.
//Förövrigt...Så är jag otroligt svag för kobjällror i musik.
Visar inlägg med etikett ångest. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ångest. Visa alla inlägg
lördag 23 april 2011
måndag 7 mars 2011
En helt ovanlig tanke, en helt vanlig måndag.
Är mäkta less på att mina inbäddade youtube-videor hamnar s'att säga "all over the place".
Det ser allt annat än professionellt ut men sedan är det ju så att jag saknar professionalitet i allt jag tar mig för. Kan det vara så att målet med livet är att faktiskt bli professionell på något jävla ting? Eller målet och målet, tvånget är väl mer rätt ord. Det är tvånget med livet att bli f-ing proffs på något. Själv siktar jag på att bli professionell inom skrivandet. Vilket jag inte är. Vilket innebär att jag just i detta nu medan jag sitter här och sitter här så är jag rätt och slätt en sketen amatör.Och apropå att bara sitta och sitta här så är det ungefär vad jag gör, ja, för det som inte är professionellt utfört är bara slöseri med tid att döma av tidsandan.
En gammal amazon. En gammal amatör. 21 år gammal för att vara precis.
Eller säger man 21 år ung?
Ja, det kanske man gör ja.
Alltså, jag har all tid i världen, minus 21 år, till att bli proffs på något. Vare sig jag vill det eller inte! Super!
Kanske kan jag tjäna proffs-pengar på social kompetens på något sätt? För det är i alla fulla fall något jag har hutlösa, bottenlösa mängder av.
//Förövrigt...Så har ju den där Facebook-filmen (Jaja, The Social Network) en tagline som lyder "You don't get to 500 million friends without making a few enemies." Själv har jag 394 facebook-vänner men inte en enda ovän i HEEELA världen! Jag är för söt. Och typ mer poppis än Mark Zuckerberg.
Det ser allt annat än professionellt ut men sedan är det ju så att jag saknar professionalitet i allt jag tar mig för. Kan det vara så att målet med livet är att faktiskt bli professionell på något jävla ting? Eller målet och målet, tvånget är väl mer rätt ord. Det är tvånget med livet att bli f-ing proffs på något. Själv siktar jag på att bli professionell inom skrivandet. Vilket jag inte är. Vilket innebär att jag just i detta nu medan jag sitter här och sitter här så är jag rätt och slätt en sketen amatör.Och apropå att bara sitta och sitta här så är det ungefär vad jag gör, ja, för det som inte är professionellt utfört är bara slöseri med tid att döma av tidsandan.
En gammal amazon. En gammal amatör. 21 år gammal för att vara precis.
Eller säger man 21 år ung?
Ja, det kanske man gör ja.
Alltså, jag har all tid i världen, minus 21 år, till att bli proffs på något. Vare sig jag vill det eller inte! Super!
Kanske kan jag tjäna proffs-pengar på social kompetens på något sätt? För det är i alla fulla fall något jag har hutlösa, bottenlösa mängder av.
//Förövrigt...Så har ju den där Facebook-filmen (Jaja, The Social Network) en tagline som lyder "You don't get to 500 million friends without making a few enemies." Själv har jag 394 facebook-vänner men inte en enda ovän i HEEELA världen! Jag är för söt. Och typ mer poppis än Mark Zuckerberg.
måndag 7 februari 2011
Det brukar lukta så mycket mer kulinariskt i trappuppgången.
Det snurrar en pasta med ost- och skinksås i micron. Kartongmat förstås, tro inte att jag lagat något så extraordinärt (nåja) och dessutom varit så duktig att jag nu hade rester som jag kunde värma på.
"Penne i krämig ostsås med skinka och zucchini" heter det på kartongen. Jag gillar hur Findus försöker hotta upp det med zucchini i carbonaran. Zucchini tappade sin exotiska touch någon gång på nittiotalet skulle jag tippa. Själv stod jag dock vid frysdisken på Lidl och bara "Ooh, Zucchini, vågat".
Just därför sitter jag och känner mig jävligt svennig just nu medan jag hör hur micron brummar, det är nog 3 minuter kvar nu. Fan, det skulle ha varit aubergine i den i alla fall, eller avocado. Nånting på A. Någonting nytt och fräscht och inte något nitti-svennigt som zucchini. Skit.
Tänk om det hade varit squash jag satt och var exalterad för nu. Vilken ångest. Vänta squash och zucchini kanske är samma sak?
*Piiip*
*Piiip*
(Kollar Wikipedia)
*Piiip*
*pling*
FAN!!
//Förövrigt...Så har jag utvecklat viss expertis när det gäller kartongmat. Sorgligt men sant. Jag siktar på en professur i ämnet.
"Penne i krämig ostsås med skinka och zucchini" heter det på kartongen. Jag gillar hur Findus försöker hotta upp det med zucchini i carbonaran. Zucchini tappade sin exotiska touch någon gång på nittiotalet skulle jag tippa. Själv stod jag dock vid frysdisken på Lidl och bara "Ooh, Zucchini, vågat".
Just därför sitter jag och känner mig jävligt svennig just nu medan jag hör hur micron brummar, det är nog 3 minuter kvar nu. Fan, det skulle ha varit aubergine i den i alla fall, eller avocado. Nånting på A. Någonting nytt och fräscht och inte något nitti-svennigt som zucchini. Skit.
Tänk om det hade varit squash jag satt och var exalterad för nu. Vilken ångest. Vänta squash och zucchini kanske är samma sak?
*Piiip*
*Piiip*
(Kollar Wikipedia)
*Piiip*
*pling*
FAN!!
//Förövrigt...Så har jag utvecklat viss expertis när det gäller kartongmat. Sorgligt men sant. Jag siktar på en professur i ämnet.
torsdag 27 januari 2011
Schizo-flempan och huset från helvetet.
Jag tillbringar mycket tid i Flemingsberg, "Flempan", söder om Stockholm, eftersom jag studerar där."Flensburg", som jag själv brukar kalla stadsdelen, är nog ett av de allra sjukaste ställena i Sverige arkitekturmässigt. Det är snudd på bisarrt hur många olika stilar på byggnader man har lyckats kräma in på ett och samma ställe.
På en väldigt liten yta finner man...
...Huddinge sjukhus.
Hemska och åter hemska Huddinge sjukhus. En enorm öststatsbetongklump right outta hell som tar säkert fem minuter att promenera längs. Det räcker för den delen med att promenera förbi det här sjukhuset för att drabbas av svåra panikkänslor och behöva gå in. Det här huset slukar själar.
...Miljonprogrammet i Flemingsbergs centrum.
Det här huset ligger mittemot Huddinge sjukhus. Snacka om natt och dag. Jag antar att de behövde kompensera med lite färger i området. Flemingsbergs miljonprogramshus är nog bland landets mest lyckade annars, de är ungefär 20 stycken och alla i olika nyanser av skrik. Genialt!
...Södertörns högskola.
På bilden syns min skolas panorama-rymdskepp till bibliotek. Själva huvudbyggnaden går i samma futuristiska stil, likaså Karolinska Institutet vägg i vägg.
"Flensburg" är utan tvekan en stadsdel som dras med ständig identitetskris på grund av dess osammanhängande arkitektur. Fast i en tid när ungdomar ljuger om att ha psykiska problem för att verka lite coolare kanske en stadsdel som känns lite schizofren också kan kalla det sin image.
När jag satt och förundrades över hur extremt fult Huddinge sjukhus är så fick jag för mig att rota i en Flashback-tråd där folk diskuterat vilken som är Sveriges allra bedrövligaste byggnad. Huddinge sjukhus hade fått sina röster här och där. Men när någon publicerade bilder på Helsingborgs lasarett dog liksom diskussionen ut. Det var klart, allt annat såg ut som Taj Mahal i jämförelse. Jag ger er dödsångest i byggnadsform:
Som ni ser på skylten framför är inte bilden svartvit. Arkitekten gjorde ingen hemlighet av att till Helsingborgs lasarett kommer man för att dö en långsam och oändligt smärtsam död.
//Förövrigt... Så har båda mina vinterjackor gått sönder. Samtidigt lyder löpsedlarna runtom i staden: "Iskylan håller i sig till april". Suck.
På en väldigt liten yta finner man...
...Huddinge sjukhus.Hemska och åter hemska Huddinge sjukhus. En enorm öststatsbetongklump right outta hell som tar säkert fem minuter att promenera längs. Det räcker för den delen med att promenera förbi det här sjukhuset för att drabbas av svåra panikkänslor och behöva gå in. Det här huset slukar själar.
...Miljonprogrammet i Flemingsbergs centrum.Det här huset ligger mittemot Huddinge sjukhus. Snacka om natt och dag. Jag antar att de behövde kompensera med lite färger i området. Flemingsbergs miljonprogramshus är nog bland landets mest lyckade annars, de är ungefär 20 stycken och alla i olika nyanser av skrik. Genialt!
...Södertörns högskola.På bilden syns min skolas panorama-rymdskepp till bibliotek. Själva huvudbyggnaden går i samma futuristiska stil, likaså Karolinska Institutet vägg i vägg.
"Flensburg" är utan tvekan en stadsdel som dras med ständig identitetskris på grund av dess osammanhängande arkitektur. Fast i en tid när ungdomar ljuger om att ha psykiska problem för att verka lite coolare kanske en stadsdel som känns lite schizofren också kan kalla det sin image.
När jag satt och förundrades över hur extremt fult Huddinge sjukhus är så fick jag för mig att rota i en Flashback-tråd där folk diskuterat vilken som är Sveriges allra bedrövligaste byggnad. Huddinge sjukhus hade fått sina röster här och där. Men när någon publicerade bilder på Helsingborgs lasarett dog liksom diskussionen ut. Det var klart, allt annat såg ut som Taj Mahal i jämförelse. Jag ger er dödsångest i byggnadsform:
Som ni ser på skylten framför är inte bilden svartvit. Arkitekten gjorde ingen hemlighet av att till Helsingborgs lasarett kommer man för att dö en långsam och oändligt smärtsam död.//Förövrigt... Så har båda mina vinterjackor gått sönder. Samtidigt lyder löpsedlarna runtom i staden: "Iskylan håller i sig till april". Suck.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)