MONSTERINLÄGGET: ÅRETS FETTIGASTE ALBUM TOP "=, OJ DÄR BLEV DET CAPS LOCK LITE FÖR LÄNGE. TOP 20 SKA DET VARA! DEL 1

20. Nurses - Dracula

Nurses fungerade alldeles utmärkt som substitut i frånvaron av Flaming Lips. Dracula har en lysande inledning med kusliga You lookin' twice som absoluta höjdpunkt. I övrigt en jämnbra samling excentriska låtar som möjligen är aningen svåra att lyssna i ett sträck.






 19. Tennis - Cape Dory

Cape dory är en riktig solskenshistoria. Inget nytt, inte alls, men jävligt upplyftande. Sådär trevligt som retro kan vara i sina bästa stunder. Marathon är den enda riktigt klockrena hiten här men skivan som helhet är lysande som soundtrack till, ja, vilket lyckligt sommarminne som helst.






18. WU LYF - Go tell fire to the mountain

Från en solskenshistoria till något helt annat. Att höra WU LYF rossla sig igenom Go tell fire to the mountain är liksom något annat verkligen. Det är ångestladdat och näst intill övermäktigt men så plötsligt kommer man till gladriffet i lysande We bros och börjar älska kontrasterna.





17. The Go! Team - Rolling blackouts

Första låten heter T.O.R.N.A.D.O och jag vet inte om jag kan beskriva Rolling blackouts på ett bättre sätt. The Go! Team stormblåser ut ur högtalarna i ett frenetiskt tempo och river med sig en mix av nästan allt som musikvärlden har att ebjuda. Till skillnad från riktiga tornados lämnar inte Rolling blackouts några katastrofscenarion efter sig utan bara en riktigt skön känsla.




16. Metronomy - The english riviera

 Det första du hör är fiskmåsar men sedan blir det bättre. Metronomy levererar ett paket "catchiness" inlindat i virvlande synthslingor. De levererar speciellt refränger som knappt någon annan i år men tar sig friheten att vara ytterst sparsam med dem. Vilket bara gör refrängerna efterlängtade, de fungerar lite som gitarrsolon. Ibland blir det kanske lite väl likt franska Phoenix men oftast blir det riktigt jävla bra, som i låten Corinne.




15. Cults - Cults

Min sommar 2011 hade ett soundtrack. Det var mycket Go! Team men kanske än mer Cults. Cults självbetitlade debut är ett hopplock av poppig kraft och finess, bra rakt igenom. Tredje spåret ,You know what i mean, är kanske bästa exemplet på ovanstående påstående. Det går dock inte att undgå att hur bra skivan än är så SÖG Cults på Popaganda i år. Den suveräna bombasten på skivan drunknade i en bassäng på Eriksdalsbadet i guess.




14. The Antlers - Burst apart

Burst apart är ett riktigt lyckat rockalbum. Ett melankoliskt sådant men det är The Antlers grej så nog om det. Hospice-mästerverket måste ha varit svårt att följa upp men Peter Silberman och Co gör det riktigt bra. Man gör det med ett album som inte har samma starka röda tråd men definitivt låtar som står sig bättre utanför sitt sammanhang, som Parentheses.





13. Unknown Mortal Orchestra - Unknown mortal orchestra

Garagegodis. Kompakt, effektivt och riktigt skoj. En kortfattad tweet i musikvärlden som förtjänar att trenda. Unknown Mortal Orchestra låter knappast perfekta men i garagegenren är ju ofta det en ren och skär fördel. Nej, UMO har skramlat, stökat och knastrat fram några riktigt sköna låtar. Hör bara på Ffunny ffriends. Eller Jello and juggernauts.




12. The Dodos - No color

Jeeez, ett tag var jag så imponerad av låten Going under att jag tänkte kalla No color för årets bästa skiva. Men sedan kom jag på andra tankar, det handlade ju bara om en låt. Det finns ytterligare några riktigt bra låtar på skivan som Black night, Good och Hunting season. Lyssnar man på dem och jämför med övriga på skivan så är det lätt att höra vad jag är ute efter från Dodos. Öset. För när de väl öste, så öste Dodos överlägset bäst under 2011.




11. The Field - Looping state of mind

Ett svenskt bidrag! Hazaa! Nåväl, Axel Willner fortsätter att loopa sig in i hipsterhjärtan världen över. Han gör retrotechno. Nu när techno mest handlar om vem som kan wobbla basen allra vildast och ljudligast så känns The Field som en frisk fläkt. Så även om han gör saker som må vara gjorda och repeterade om och om och om och om och om och om och om och om och om och om och om igen och igen och igen och igen, så är han fanimej snudd på unik. Tack The Field för att du vågar vara nostalgisk i den mest trendkänsliga genren i musikvärlden.

10.The Weeknd - House of balloons

Det var julafton igår (Ja, det har tagit ett tag att skriva det här inlägget). Det var likaså julafton på samma sätt flera gånger under året när Weeknd släppte sina plattor helt gratis på sin hemsida. Gratis har sällan varit så gott som House of balloons. Nej, traditionell dubstep och RnB i en lika bra som billig som vinnande kombination. Har du inga pengar men ändå vill ha din musik legalt så är The Weeknd What you need.

EM-tipset Kvartsfinaler

Kvartsfinaler  (Är nere på tidigare outforskad låg nivå genom att färglägga landsnamnen. Stolt.)

Polen - Tyskland 0 - 3
Tyskland fick bara en andraplats i gruppspelet efter Portugal men vad tusan gör det? Överlevarna från dödens grupp är spikade i semifinalerna. Så enkelt är det. Hemmaspelande polackerna får i alla fall kolla på Miroslav Klose och Lukas Podolski i kvarten och undra vad som kunde ha blivit.. If you catch my drift. Fast det blir nog mer tyska Z:n framför tyskpolacker som visar framfötterna i EM (Götze, Gomez och Özil gör mål).

Portugal - Ryssland 2 - 1
Nani och Ronaldo fortsätter att ha rätt kul mot ett Ryssland som skulle ha åkt ur redan om de bara börjat i valfri annan grupp än A. Jag menar, Arshavin? Hur trött är han på en skala? Arsenalfanset i mig gråter när jag knappt ser skuggan av snubben i år. Nåväl, Dzagoev skjuter ryssarna så här långt i alla fall. Förövrigt, ryss-portugisen Danny kanske levererar här?

Italien - Sverige 5 - 3 efter straffar
Sverige bjuder upp till kamp mot starka italienare som är livrädda för allas vår Zlatan. Det blir 1-1 efter full tid och förlängning men förlust på straffar. Sverige sätter en genom Rasmus Elm på frispark sent i matchen som slutligen skickar in Sverige i ångesten som är en straffläggning innebär. Som supporter är man sjukt optimistisk inför straffläggningen med tanke på att vi har många säkra skyttar men NEJ. Jag skickar ut Sverige här. Nog med härdsmälta (anspelning på föregående Em-inlägg). Buffon får avgöra med en räddning.

Frankrike - Spanien 2 - 0 
Mitt tips är att som så att Frankrike blir stekheta i sommar. Jag har en förkärlek att tippa på den stornation som folk inte riktigt snackar om på förhand. Jag menar, man har ju sett Holland gå överraskande långt i senaste VM. Och VM 2006 blev det Italien och Frankrike i final, knappast heller de största favoriterna då. Så i år stod valet mellan England och Frankrike som det där storlaget som går över förväntan. Kräftgången är över för Frankrike och Benzema skjuter dem till semi mot ett Spanien som ratat Soldado och får skylla sig själv.

Kan jag publicera i stocken nu? Som en boss?

Mitt väldigt tidiga EM-tips

Fortsätter tippandet av nästa sommars Em-slutspel i fotboll.

Grupp C (Kampen om Påvens gunst)

1. Italien
2. Spanien
3. Kroatien
4. Irland

Kommentar: Fyra katolska lag men bara tre katolska lag med chans till avancemang ur gruppen. Irland får det inte lätt. Irland är tillsammans med Ukraina det allra minst skräckinjagande laget som kommer till start i EM. Robbie Keane är likt "Sjeva" i Ukraina passé. Vidare finns namn som Duff, Dunne, O'Shea och..Nej, någon till finns det väl men digniteten är lika skral där. Har ärligt inte sådär sjuklig koll på Irland. Att kolla på namnen avslöjar att landet tagit sig till EM på att "jobba hårt som ett lag" som det så vajjert heter. Att "jobba hårt som ett lag" kommer inte att räcka mot spanjorer som jobbar och lirar som ett lag var dag i Real Madrid, Barca och för sitt landslag ibland. Det kommer heller inte räcka mot ett Italien som alltid vet hur man försvarar sig som ett lag. Ett Italien som har Marchisio, som för övrigt blir en av EM:s bästa spelare. Gli Azzurri är helt enkelt på uppgång igen, för ett par år sedan var de fööör gamla, nu känns det som de kan välja och vraka bland duktiga och unga spelare. Något som oftast annars är fallet för det fotbollstokiga landet. Italien tar faktiskt segern i gruppen. Jag grundar det tipset på en ekvation med hunger som viktigaste ingrediens i kampen mot spanjorerna. Kroatien då? Tja, de hade tagit sig vidare ur Grupp A så lekande lätt att det hade varit löjligt. Nu är det ju dock så att de hamnat med omöjliga Spanien och, ja, som nämnt: Ett HUNGRIGT Italien. Otur för kroaterna.

Grupp D (Mitt Tjernobyl)

1. Frankrike
2. Sverige
3. England
4. Ukraina

Kommentar: Ja, det här är verkligen "Mitt Tjernobyl". Det blir härdsmälta i hjärnan när jag ska tippa en grupp med Sverige i. Och ni ser, jag har tippat Sverige som tvåa, före Capellos England. Härdsmälta helt klart. Faktum är dock att vi ska vara jävligt nöjda med denna grupp. En klar vinstlott att hamna med England och Frankrike jämfört med många andra av de stora fotbollsnationerna. England lyckas sällan och Frankrike har haft det jääävligt rörigt på senare år. Nu tror jag det blir en vändning för fransoserna men England som ska pendla 100 mil från Polen under EM och saknar Rooney ska Svea Rike faktiskt kunna hota. Träningsmatchen mot England var inte direkt avskräckande heller. Visst, Sverige var riktigt kassa och skapade inte mycket men England gjorde bara ett mål. Skört England, skööört. Med tanke på vilka gubbar Sverige har att ställa upp med på fasta situationer så hade vi lika gärna kunnat stjäla den träningsmatchen rakt av. Ukraina har hemmaplan men inte så mycket mer. De gladdes åt att i alla fall på Sverige på en lott men ja, vi gladdes lika mycket av att dras mot Ukraina så.. Jepp.

Mitt väldigt tidiga EM-tips.

*POPP* Tummen ur.

Första blogginlägget på ett bra tag. Efter det här tänkte jag klippa tånaglarna också. Behold mitt EM-tips. Senast, VM 2010, satte jag Spanien - Holland i final och Wesley Sneijder som skyttekung så... Jag menar... För att skryta blygsamt... Sååå... Läs det här tippet helt enkelt.


Grupp A (Livets grupp)

1. Polen
2. Ryssland
3. Grekland
4. Tjeckien

Kommentar: Visste att det skulle bli så här. Visste att det skulle bli en grupp som håvade in alla lag som ALLA ANDRA ville möta ur respektive seedningspot. Visst, man hade kunnat byta Polen mot Ukraina, Grekland mot Sverige (Den hade varit nice) och Tjeckien mot Irland och fått en lika statusfattig grupp. Men ok, nog om att dessa fyra landslag kan skratta hela vägen till deras närmsta trissförsäljare. Hur tråkig gruppen än ser ut på pappret, så blir den ett riktigt ilsket getingbo. Inget av lagen kommer jogga hem "livets grupp" men alla har på förhand lika stor chans att gå vidare. Förutom Tjeckien, det är inte 2004 längre. Tjeckien ser tunt ut. "Men de har ju Petr Cech i mål!", säger säkert någon då... Jovars, men Polen har Szczesny, Ryssland har Akinfeev och Grekland har Tjorven (Tzorvas). Är det något lagen i denna grupp har så är det dugliga målvakter. Ingen "edge" där för Tjeckien. Så vad har hockeynationen i övrigt att komma med? Rosicky. Mjeh. Polen har hemmaplan och till skillnad från den andra värdnationen lite spelare på uppgång (Dortmundpolackerna tex). Polen vinner gruppen med fansens hjälp och spelar kvartsfinal. Ryssland kommer tvåa. Det är inte 2008 längre men det är i alla fall ingen tjeckisk situation när det gäller generationsväxlingen för ryssarna. Grekland? Kan nog utmana om en andraplats. Kan nog behöva en andraplats med tanke på den ekonomiska situationen. Men nej, Ryssland är faktiskt bättre. Och roligare. Grekland är tråkigt. Grekland slutar trea.

Grupp B (DÖDSGRUPPEN)

1. Portugal
2. Tyskland
3. Danmark
4. Holland

Kommentar: Kör en Clay Davis, han i "The Wire" ni vet, för att förstärka hur enormt tuff denna lottning är för dessa fyra landslag: SSSSHHHIIIIIIIIIIIIIIEEEEEEET, vad tufft. Dödens grupp, DÖDSGRUPPEN. Sådärja. Grejen är dock den att, visst, det är en tuff grupp men sedan får de möta lagen från Grupp A i kvarten. Och ja.. Då är det ju semiklart! Så gott som. Danmark har inte fått det lätt men jag tror knappast de gör bort sig, de slutar på en hedervärd tredjeplats. Dessvärre för danskarna floppar inte 2/3 storlag på en och samma gång. Bara Holland. Holland piskades rejält nyligen av tyskarna och utöver Van Persie är det egentligen ingen av storstjärnorna som befinner sig i samma stim som de gjorde under 2010. Nej, Holland har haft storhetsvansinne några månader för länge när de kliver in i sommarens EM-turnering. Portugal vinner gruppen på fler gjorda mål än tyskarna, känns svettigt för andra lag att hålla koll på Ronaldo och Nani på en varsin kant. Tyskland är Tyskland. Eftersom fotboll är ett spel där man spelar elva mot elva i 90 minuter och när det är slut så vinner Tyskland så går tyskarna givetvis vidare. Kapisch!

FORTSÄTTNING FÖLJER. DÖNDÖNDÖÖÖÖHHH

En KB-fräsning hit och dit.

Kungliga biblioteket är ett seriositetens högnäste här i Sverige.

Eftersom jag är en ytterst omogen man på 22 år minus ungefär 5-6 mentalt så trivs jag inte riktigt på KB. Dessvärre måste jag sitta där nu vare sig jag vill det eller inte på grund av den c-uppsatsen jag samlar material till för tillfället.

Jag sitter där med en kursare tillika polare och bara glömmer att jag sitter i ett bibliotek hela tiden. Vi glömmer rätt och slätt att prata tyst, eller viska som det heter. Lite respektlöst förstås men ska man vara riktigt jävla petnoga så sitter vi faktiskt i mikrofilmssalen vars apparater låter som motorcyklar när man spolar banden.

Tycker att man kan prata då. När det ändå är massa oljud.

Fast man ska kanske inte göra det ännu värre.

Nåväl, en tant kom fram och fräste lite idag. Vi respekterade hennes fräsande och kommer göra det framöver också om folk kommer fram och säger åt oss att dämpa volymen.

Men de kommer att behöva göra det varje gång vi är där. För grejen är den, man kan alltid prata på som vanligt tills någon säger till.

Kungliga biblioteket ligger vid Stureplan också. Ett annat ställe jag inte riktigt känner mig hemma på. När jag promenerar över Stureplan känns det lite som jag glider på kotlettfrillevax utan att aldrig riktigt gojsa ner mig i det. Jag bara glider, känner doften av något jag säkerligen skulle anamma om jag hade pengarna men som jag nu tar avstånd från.

Kotlettfrillan är något jag aldrig skulle kunna besvära mitt utseende med dock. Omöjligt.

//Förövrigt...Så har jag fyllt spottkoppen på snusdosan två gånger om idag. Försöker stänga den, det går inte. Försöker förstå hur jag kan ha snusat så mycket, det går.

Obestämbart

Det är över nu. Vaknade av att det kom ett repetitivt tillika högljutt ljud från ventilationstrumman. Ja, det var en sådan dag liksom. Men nu är det över. När jag hade motivationen att plugga så kunde jag inte på grund av ljudet (Det var verkligen så störande, lovar't, kinesisk tortyr på riktigt). Nu när jag inte har motivationen längre, för att jag kom på en gammal personlig klassiker som måste genomlyssnas multipelt, så har även ljudet slutat.

Det kunde ha slutat på psyket för mig det där. Fullt möjligt. Kände mig som Grekland ett tag.

Undra vafan det var.

Nåväl, jag tänker inte låta min personliga klassiker vara ett obestämbart ljud i din ventilationstrumma. Den personliga klassikern är denna lågmälda och avskalade samling poplåtar.

//Förövrigt...Så är det här albumet åtminstone en 8/10

12 grader celsius

Nu ville jag verkligen inte "jinxa" detta men.... 12 grader kl 19 den 2:a fucking november!? PRISA GUD! Farsan har köpt en snöslunga i år, jag avfärdade det köpet med ett barskt "Ja, Murphy's lag gäller så det blir ingen snö i år då." Far kontrade "Ja, då var det väl fan ändå värt varenda krona."

True dat.

Minns jag rätt hade snön omfamnat hela Svea Rike vid den här tiden förra året och låg kvar tills, tja, typ alldeles jävla nyligen (Var tog sommaren vägen?). Det har ju inte direkt varit några överkomliga mängder heller. Det har varit snömängder som fått pendeltågstrafiken att totalt balla ur i Stockholm, vilket påverkar mig ganska hårt (I'm a looser baby, jag har körkort men kör inte bil i Stockholm). Det har varit snömängder som gjorde en tvungen att gå ut och skotta dagen efter nyårsafton precis efter att man vaknat klockan 16. Det har varit snömängder som man liksom fått ställa klockan efter, planera veckoschemat efter, det har varit rövknullande jävla snömängder.

Efter två helvetesvintrar där jag kallats hem till slavarbete för att skotta säkert miljontals liter snö (Lite dålig på att estimera mängd) från familjehusets platta tak.... Så önskar jag mig ingenting mer än att vi i år får en vinter som får alla som är oroliga över den globala uppvärmningen att skita knäck under fem månader i sträck.

//Förövrigt...Så sitter bror och hånar mitt bloggande bakom mig just nu. Fett taskigt.

Drömt.

Hade en ytterst flippad dröm igår. Kan ha varit en mardröm, svårt att avgöra. Det var läskigt men också jäkligt underhållande eller spännande. Först hamnade jag i en helt otippad skottlossning under min kvällspromenad med hunden. En skottlossning som fick ett abrupt slut när jag upptäckte ett enormt rymdskepp över Andersberg i Gävle. Då slöt vi fred, kommer inte ihåg vilka det var jag var i skottlossning med eller varför, men vi slöt i varje fall fred och fokuserade på det stora rymdskeppet istället. Rätt logiskt ändå.

Rymdskeppet såg ut som Millenium Falcon ungefär. Fast lite trekantigare, lite spetsigare liksom. Lite mer skräckinjagande faktiskt med mer rött ljus istället för blått. Det bolmade lite coola flames ur skiten på båda sidor.

Nåväl, jag promenerade hem som om det var "business as usual" med ett rymdskepp över Andersberg. Trots att jag nyligen inte alls känt så över detta faktum. Sjuka situationer följs ofta av axelryckningar i drömmar.

Väl hemma upptäckte jag att jag hade en filmdate med någon tatuerad tjej i min ålder. Sedan handlade drömmen om det ett tag. Kollade på film med någon random tatuerad tjej som jag har för mig var blond. Vad det var för film minns jag ej. Frågade lite om hennes tatueringar gjorde jag, hon visade en som hon hade på höften som jag då inte kunnat se innan eftersom hon hade tröja på sig. Den föreställde ett träd på en strand.

Några sekunder passerar förmodligen i verkligheten men det känns som en fullängdare till filmdate innan det plötsligt ringer på dörren. Det är rymdvarelser på farstun nu. "Ja, justfan" säger jag till min date, "Såg en rätt cool grej på min promenad med hunden..." Sedan öppnar jag dörren.

Sedan kom det i alla fall fram att det inte var rymdvarelser utan utklädda människor.

Så det feta jävla rymdskeppet makes no sense whatsofuckingever.

//Förövrigt...Så får vi se om jag minns någon dröm i natt. Det hör till ovanligheterna.

Charmigt på ICA Akalla.

Ack, alla Akalla-alkisar kallar Akalla kallt.

En liten ordlek typ.

Var på ICA idag. Tre, hela TRE, tanter frågade kassörskan om tv-tidningen var förra veckans. Det var denna veckas. Jag är hundra på att jag aldrig kommer att behöva göra detta i framtiden. Ha dålig koll på tid kommer jag givetvis ha, om inte något oväntat rent tekniskt eller läkemedelsmässigt händer men TV-tidningen är redan...Tja, borta, från en svunnen tid eller något.

Tv.nu?

Hade glömt att tv-tidningar existerade.

//Förövrigt...Ska man kanske inte stolt spatsera i Akalla centrum med en cigg (Snusar ju, det här paketet är bara en kvarleva från en fylla..heh.) i käften. Då får man bjuda en riktig "Mrados-typ" med pitbull i handen. Han verkade ha tändare i alla fall, för det frågade han inte om. Äsch, jag gillade hela grejen faktiskt, har jag streetcred nu?

Att vara någons geggamojja.

- Jag vill inte vara nån annans geggamojja.

Detta konstaterade en tjej 25-30 årsåldern som satt en bit ifrån mig på pendeln när jag åkte min vanliga looser-färd hem från skolan med hjälp av Stockholms allt annat än eminenta kollektivtrafik. Satt där och grubblade över allt det jag släpar efter med i skolan när hon fällde kommentaren.

Så.

Plötsligt släppte jag eländet jag tänkte på innan som om det var kokhett. "Jag vill inte vara någon annans geggamojja." Man kan fasen inte säga det bättre, kvinnan berättade vidare att hon blir runtskuffat på jobbet av chefen på lite ditten och datten hela tiden och att hon har ledsnat. Hon ville bestämma själv. Att vara någon annans geggamojja, något som en annan individ formar och slafsar runt med precis som den personen vill, det kan verkligen vara en mardröm.

Eller skönt. Det kan självklart vara skönt. Slippa ansvaret, geggamojja runt i andras händer och få deras spålinjer över sin formbara massa. Det är bekvämlighet, det ger rutiner och mycket tid för annat att vara geggamojja som någon annan plockat upp ur en leråker, som denna någon sedan också hållit fast i ett stadigt grepp.

Men vissa geggamojjor, som kvinnan på pendeln, har så sakteliga börjat bli för hårt klämda, hon rinner, sipprar och kladdar ut ur båda sidor av denna någons alltför stadiga grepp.

Hon hamnar någon annanstans, kanske på ett ställe som på ett positivt sätt är alldeles snustorrt och stilla. Ett ställe som inte kan forma geggamojja. Kanske är man då färdig. Troligtvis hamnar hon dock på en fuktig plats, där hon fortsätter vara formbar.

Hon vill bestämma, hon kommer kanske få bestämma precis som handen som höll henne innan. Men innan hon har fått börja bestämma så har nog någon helt annan plockat upp geggamojjan hon är i ett hårt men inte för hårt grepp.

Man är alltid någons eller någots geggamojja. I alla fall ända tills man blir torr, trist och oformbar. Eller bara är färdig. Och alldeles suverän.

//Förövrigt...Så tyckte jag att jag hörde vårfåglar idag. Såhär en dag i början av oktober.

Topnotch 35. (Hittills i år)

En regel. Bara en låt per band eller artist. Vissa har faktiskt gjort fler låtar som skulle tränga sig in här (Typ PJ harvey, Gang gang dance, The Dodos, Shabazz Palaces mfl) men jag är demokratisk och tillåter bara en per skalle, deras allra bästa förstås.

35. About Group - Don't Worry

90-talskänslan är total i den här låten. Hot Chips Alexis Taylors jazziga sidoprojekt bjuder faktiskt på en riktig superhärlig chillande 90-talare såhär 2011.

34. CSS - Hits me like a rock

Jag köper alltid Fifa till Ps3 när det kommer ut. Varje år får jag en görskön powerpopdänga från något oväntat land på köpet. Denna är från Brasilien.

33. Real Estate - Kinder blumen
Ett praktexemplar på hur man gör en bra låt utan att sjunga.

32. Iamamiwhoami - ;John

Ett inte längre så mystiskt video- och musikprojekt som levererar på alla fronter. The Knife ligger nära till hands när man ska beskriva musiken. Bra är det i alla fulla fall!

31. Battles - Futura

Älskade Battles debutfullängdare. Årets nya är lite sämre men Futura konkurrerar med genialiska knarkhistorier som Tonto, Leyendecker och Atlas från föregående album.

30. WU LYF - We bros

Rosslandet och satansdyrkandet på Go Tell Fire To The Mountain gör sig jävligt bra i fullängd. Om spåren ska stå för sig själv är det bara We Bros som orkar klättra in på min lista.

29. Wilco - I might

Dessa herrar gör ju sällan något dåligt. Även om de har bästa åren bakom sig. På I Might släpper Wilco lös Gyllenetider-synthen med ett resultat Gessle bara kan drömma om.

28. Peter, Bjorn and John - Second chance

Gillade PBJ:s albumsläpp i år. Tycker det var en revansch för herrarna som fumlat runt lite sedan Young folks-grejen. Second chance har en kobjällra, ett vinnande vapen. Kraftfull poprock!

27. The Rural Alberta Advantage - Two lovers

Orka det där bandnamnet. Älska låten som doftar mer Neutral Milk Hotel än något annat i år, jag gillar sådant som gör det.

26. Timber Timbre - Woman

Bam bam dudum bam bam. Ångestmarschen glider sedan in i retrokostymen. En låt med två ansikten. Ett ohyggligt och ett rätt vackert, en skön duo må jag säga.

25. Little Dragon - Ritual union

Läste en artikel i somras, svenska Little Dragon-sångerskan sa att hon tyckte att hipsters var läskiga. Hon lär inte gilla sina live-spelningar alltså.

24. The Antlers - Every night my teeth are falling out

Jag har också haft någon dröm om att mina tänder, eller i alla fall en tand, ramlat ut. Men inte varje natt! Partiet i låten efter Silberman säger titeln är det som verkligen fångar en här. Härlig.

23. The War On Drugs - Baby missiles

Tankarna för en till Arcade Fire. Det hade definitivt varit ett Arcade i högform om det var deras låt. Nu är det TWOD som står för den här och många andra trevliga på deras bilåkar-platta. Ja, den måste vara perfekt att roadtrippa till.

22. MUTEMATH - Prytania

Wow. Den här låten överraskade mig för några dagar sedan bara. Detta borde vara en hit! Innovativ rock.

21. Toro Y Moi - New beat

Nytt beat? Måste väl vara lånat någonstans ifrån va? Orkar inte kolla. Om huvudslingan i den här låten inte är lånad så är New Beat kanske värd en ännu högre placering.

20. Tennis - Marathon

Surf on. Fantastiskt.

19. Jens Lekman - An argument with myself

Lustigt att jag upptäckt Paul Simons Graceland i år så släpper Lekman den här låten. En "You can call me Al" á la 2011. Refrängen är busigast i år.

18. araabMUZIK - Streetz tonight

Släpar sig fram över laserpistoler och annat trevligt. Sången är enformig men ack så vinnande, transframkallande.

17. Smith Westerns - Weekend

Fanns flera ytterst lyssningsbara låtar på Dye It Blond. Nästan alla faktiskt, en av årets jämnaste plattor faktiskt. Inledande spåret Weekend har årets dansvänligaste riff tror jag.

16. St. Vincent - Neutered fruit

St. Vincents skiva har flera spår som hade kunnat vara med och trängas här men Neutered Fruit når allra högst med sina iskalla Dire Straits-riff som efterföljer refrängen. Refrängen är också fet för den delen.

15. Bon Iver - Michicant

Justin Vernon vet hur man gör en fjollig liten smäktare.

14. Destroyer - Chinatown

Bloggkuriosa: Min bästa låt för heeeela förra året hette Chinatown och levererades av Wild Nothing. Min fjortonde bästa i år heter också Chinatown och levereras av Destroyer. Levereras prickfritt av Destroyer. Värt att ta det lugnt till denna, helt klart.

13. The Rapture - How deep is your love?

Driver igenom alla 6 min och lite till med galans och målmedvetenhet. Refrängen biter sig fast stenhårt. Let me heeaar that SoooOOooOoong! Ja, en gång till tackar.

12. Fucked Up - The other shoe

Änglakören som sjunger "We're dyin on the inside". Räcker så. Badass låt.

11. PJ Harvey - Hanging on the wire

PJ får nöja sig med en elfteplats. Lätt med i rejset om årets bästa platta i alla fall. Painot är oemotståndligt i denna. Vajjert.

10. Kurt Vile - Jesus fever

En drömmare till låt. Kurt Vile svävar iväg på ett gemytligt vis och bara myser sönder och samman bland molnen. Typ. I vilket fall.... Jag med fan!

9. Cults - You know what i mean

Cults vaggar in en i ett bekvämt och stillsamt lugn i verserna innan de släpper lös ett för i år oöverträffat klimax till refräng. Såg dem på Popaganda och låten var inte lika bra irl, den tappar faktiskt några placeringar på det!

8. Tune-Yards - My country

WHOKILL är ett av årets kaxigaste skivsläpp. Lyssna på den och hör regler brytas liksom. Inledande My country hade min fulla uppmärksamhet vid första lyssning och har haft det sedan dess.

7. Jamie Woon - Street

James Blake, Jamie xx, Jamie Woon... Mycket sådant i år fan. Woon tar en promenadvinst i mitt race tack vare den Street. Lysande diskret liten sak vars refräng sakta växer sig till något helt annat än just diskret efter några lyssningar.

6. The Weeknd - House of balloons/Glass table girls

I samma genre som Jamie Woon finner man The Weeknd. Anonym snubbe som släpper sina skivor gratis på sin hemsida. Gratis är sällan så här gott. Denna är lite fusk, det är två låtar i en. Var och en för sig hade de kanske hamnat längre ner på listan men tillsammans är de en sweet fucking ride. (Ehm, jag betalar faktiskt en del för min musik annars)

5. Architecture in Helsinki - Escapee

Väldigt svag för powerpop är man ju. Det här är årets bästa i den genren. Det är bara lyssna och konstatera att den ger medvind till sinnet från första stund.

4. Shabazz Palaces - An echo from the hosts that profess infinitum

Black up är den bästa hiphop-skivan jag hört sedan Madvillainy. Jag är inte så mycket för det annars, ska det vara så ska det vara experimentellt och inte duka under för de begagnade idéerna för hur hiphop ska göras (Så är jag inte med andra genrer...). Shabazz lyckas med det i alla fall.

3. M83 - Midnight city

Har M83 fått ett genombrott av MGMT-mått än? För det borde komma med den här låten, den här kan få slå hur stort som helst och spelas överallt. Då skulle jag jubla. Ge mig världens MGMT-effekt och skicka in den här på varenda dansgolv i f-ing Örkelljunga. Ostoppbar låt.

2. The Dodos - Going under

Först en sympastisk första halva med lite hederlig mjukis-indie, inget speciellt. Sedan smäller det med en andra halva som bara bombar en med frenesi och en imponerande jävla insats av alla som kan tänkas vara inblandade. Det är åka av, jag älskar't.

1. Gang Gang Dance - Glass jar

Gåshud varje gång. Gåshud varje jävla gång som låten trappar upp i tempo efter det långa och härligt knarkiga introt. Oslagbart bra i år tror jag.

The Dodos - No color. Världens sämsta bandnamn - Årets bästa skiva?

Ville bara ha det sagt. På pränt i bloggen! Älskar'n. De tre inledande vildsinta virvelvindarna till låtar (Black night, Going under, Good). De tre följande smittsamma indie-diamanterna (Sleep, Don't try and hide it, When will you go). De avslutande tre spåren som först skickar in lyssnaren i en ny virvelvind innan de plockar ner en med två lågmälda men komplexa finlir till låtar. (Hunting season, Companions, Don't stop).

Alla borde lyssna. Alla som gillar indierock med lite extra riv i åtminstone.

//Förövrigt...Så får jag inte mycket gjort. Så nu åker jag och klipper mig, brukar alltid kännas lite som en nystart.

U see me rollin' in my EPA-traktor. U kill me plz.

Ja, då blandar vi in Twitter idag också då. Såg en länk där idag, en polare som twittrade om det. Länken innehöll något som lätt kvalar in på min topp 5 över saker jag inte skulle vilja vara med om. Topp 5 värsta mardrömmar.

5. Bli nerkissad av män i Epa-traktorer.
Ovanstående hände några stackars barn i Getå (Ett lant-ghetto nära Norrköping). Att bli nerkissad är nog så otrevligt och sedan som grädde på moset (Eller som kiss i håret), bli det av någon som hänger ut sin dase ur en epa-traktor...Nej, fyfan. Man ska i alla fall ha respekten att kissa från en Lamborghini eller typ en Hummer-limma om man bestämt ska kissa på någon. Då kan de försöka dränka mitt skratt åt mini-penisen bäst de vill med sitt kiss.

4. Bli ofrivilligt bortförd i en Epa-traktor
Du bara vet att ingen kommer hitta dig där ute i grisburen i ladan någonstans i utkanten av Getå.

3. Åka Epa utan att ha blivit kidnappad.
Vet inte hur det skulle kunna ske. Skulle jag vara vilse mitt i Sahara-öknen och på vippen att dö av törst och se en Epa-traktor på håll så skulle jag förstås hallucinera. Men om det verkligen kom en Epa då med en potential att rädda mig hade jag noggrant övervägt oddsen på att en Dodge Viper skulle komma slirandes på sanddynorna en halvtimme senare. Noggrant. Ritat ekvationer i sanden och sådant medan Epan brummar förbi i 10 Km/h.

2. Ligga kidnappad i bakluckan med munkvael i en Epa samtidigt som kidnapparn beställer 46 cheeseburgare i driven på Donken i Valbo åt sig själv utan att jag kan skrika "Jävla White trash-fetto!!!" till honom.
Kom igen, bjud på några.

1. Sjunka så lågt att jag köper en Epa-traktor till mig själv.
Förklaring lika överflödigt som 46 cheese i driven på McDonalds i Valbo kl 23 efter middag och allt.

Söndagsskönt.

"På Riche. Söndagsskönt. Upptäckte precis att det är över 23 000 som följer mig. Bra Alla" - Anders Timell på Twitter för inte alls så längesedan.

Inte så mycket konstigheter med den tweeten egentligen, om man räknar bort ordet "söndagsskönt" som jag inte är speciellt bekant med. Inte alls faktiskt, "söndagsskönt", är inget uttryck jag svänger mig med alls. Jag använder ordet "söndag" i uteslutande negativa sammanhang som till exempel "söndagselände" eller bara rätt och slätt "söndagar" följt av några eftertryckande ångestpunkter......

En typisk söndagsgrej hände nyss på toaletten. Hade precis lossat av ett riktigt tidskrävande projekt i klosetten då jag upptäcker att jag har sällskap av två stycken (TVÅ!) trecentimeters-spindlar som sakta kryper närmare. Och där sitter man, kan inte göra ett skit mer än att torka skit och hoppas att de stannar på ett betryggande men ändå obehagligt avstånd.

//Förövrigt...Så är det inte första gången som ovanstående händer, dessvärre så gillar de flerbenta jävlarna att krypa in igenom lufttrumman, tydligen. Och så är jag inte rädd för spindlar heller, men jag föredrar privata sessioner på muggen. Så det blir regn imorn.

Läs för guds skull inte det här. Gör du det har du tveklöst slösat 38 sekunder eller nåt av din tid här på jorden!

Som jag redan har konstaterat några gånger så kan jag av någon oförklarlig anledning inte publicera inlägg på min dator i Stockholm. Med andra ord befinner jag mig nu i Gävle. Jag förmodar att jag kommer kunna publicera detta helt enkelt. Står fast vid att jag på något sätt är censurerad i Stockholm.

Så nu när jag väl kan publicera så har jag givetvis inte en aning om vad fan jag ska skriva. (Låter så jävla fancy med "publicera", det borde stå "Förpesta internet" på knappen istället varefter det poppar upp sjuttioelva frågor där det står "Är du säker på att du vill förpesta?" när man klickar på'n.)

Så jag skriver just nu rätt och slätt om det faktum att jag inte har någonting att skriva om för tillfället. Jag har haft mina idéer under veckan här men de är som bortblåsta, har riktiga bloggare med sig anteckningsblock överallt så att de aldrig glömmer en enda tanke? Gissar på det.

//Förövrigt...Så tänker jag aldrig börja "jobba" på det viset.

En hederlig filmkväll senare....

...Så har jag givetvis lite att skriva om. Såg American Psycho, ytterst omvälvande rulle. Och bra. Mycket bra, jag älskar att bli lurad. Det är därför det finns filmer som The usual suspects, Fight club och Memento på min topp 5. Dessa filmer är sådana som självklart är bäst första gången när tvisten kommer och du skiter ner dig men i min mening så går alla att se fler gånger.

Usual suspects har tidernas bästa tvist. Första gången man ser filmen är den faktiskt en gnutta långtråkig ända tills tvisten kommer. Jag kom inte ens till tvisten första gången jag såg den utan somnade och fick ge upp. Gav "..suspects" en chans till och *BAM* orkade mig igenom, och sedan *TVIST-BAM* = Plötsligt var det den bästa filmen jag sett. Så kan det gå.

American Psycho kvalificerar sig nog inte för upprepade filmkvällar. Vissa scener var så starka att de kommer dyka upp ur minnet i en psykoterapisoffa någon gång i framtiden i vilket fall. Jag är mentalt åtgången men glad att jag äntligen såg den.

Var tvungen att runda av med lättintagliga Thor efteråt. Thor är precis som alla superhjältefilmer (Förutom den senaste Batman-upplagan av Nolan som är bra rakt igenom), bäst i början. Här är mina, och säkert många andras, nyckelscener:





Komedi på hög nivå. Ska lätt börja beställa nya drycker på restauranger "Thor-style". Eller bara hemma i Gävle hos mamma. OCH så ska jag utan tvekan promenera in i en djuraffär och utbrista "I NEED A HORSE!!".

//Förövrigt...Så var Thor annars precis så medioker man anade men snygg förstås. Blu-ray och allt va.

Om katten själv får välja, del 4

The Notwist - Neon golden (2002)
Jag är inte bevandrad i den tyska musikscenen, inte alls. Tyska The Notwist fällde mig dock redan i tidiga tonåren med sin "Neon golden". 13-årige Simon gillade The Notwist, snart 22-årige Simon har inte släppt The Notwist i soptunnan som annars är fallet med så mycket annat han lyssnade på under tiden det begav sig. Detta vittnar om lättintaglighet och hållbarhet i en för min egen del oöverträffad kombo. Radiohead-influerat javisst, men Notwist har på "Neon golden", trots att komplexiteten snuddar Radioheads nivå, ett närmare förhållande till riktigt hit-makeri.
1. One step inside doesn't mean you understand, 3.15, Minimalistisk inledning där en stunds sång övergår i en instrumental andra halva av låten, med samplade pingisbollar (?). Skön mjukstart.
2. Pilot, 4.28, Skivans mest direkta låt. Refrängen är oemotståndlig. Vet få refränger som fångar in en lika snabbt som den här. Måste prova den på människor som aldrig hört Notwist (Note to self).
3. Pick up the phone, 3.55, Notwist fortsätter på den inslagna vägen med ett studs-beat omöjligt att tycka illa om. Markus Achers lågmälda sång fortsätter att fira stora triumfer.
4. Trashing days, 3.24, Lite gitarrplock glider in smärtfritt i ännu ett virrvarr av härliga beats som i sin tur glider in i ännu en klockren refräng.
5. This room, 4.45, Plötsligt blir det rent av bombastiskt och Notwist landar även det smärtfritt. Når ändå inte riktigt upp till de tre föregående låtarnas klass. En gnutta enformig.
6. Solitaire, 3.29, Wow, lägg rap på det här. Redigt tungt. Achers sång blir dock lite långsam, lite för släpande.
7. One with the freaks, 3.38, Här chockar Notwist med att, ungefär en minut in, lämna beatsen och övergå i en riktig Goo Goo Dolls-dänga, pang,bom,tjoff, sådär bara! Poprock på hög nivå som faktiskt tar slut lite för snabbt.
8. Neon golden, 5.54, Titelsången levererar inte riktigt som allt annat här. Långdragen.
9. Off the rail, 3.27, Älska samplingsfesten som det här albumet är. Det är en order. En order att älska refrängerna behöver man inte.
10. Consequence, 5.13, Och när man inte trodde det kunde bli bättre så fyrar Notwist av den här plattans allra bästa låt som avslutning. Mjau. Tråkigt flow Notwist måste ha haft när de tillverkade det här. I övrigt har bandet bara massa mediokert att erbjuda.

Så puttinuttigt...MEN DET ÄR FEEEEL!!!

Tippade allsvenskan i våras, det är inte klart hur det slutar än men.... Jag har i vilket fall som helst blivit varse om att det inte är skitlätt att tippa en av fotbollsvärldens allra jämnaste högstaserier.

Såhär ser det ut just nu (Med mina tips inom parentes)
Kommentar under:

16. Halmstad (Mitt tips: GAIS)
Gahahahahahaha!! GAIS ligger 4:a. Herregud. Garderade mig lite med att säga att GAIS slutar högre upp om Wanderson återvände, vilket brassen gjorde. Men ändå, katastroftips.
15. Syrianska (IFK Norrköping)
Norrköping är indraget i bottenstriden men inte direkt supernära att degraderas. Kan gå in.
14. Trelleborg (Trelleborg)
Mitt i prick faktiskt. Skrev att Prahl inte kommer trolla två år i rad. Här fick man rätt! (Än så länge) Göttigt.
13. Djurgården (Syrianska)
Här tippade jag Syrianska alltså. Helt ok. Kan gå in.
12. Norrköping (Gefle IF)
Mitt eget kära Gefle fick en lite blygsammare placering än vad de i verkligheten verkar landa på. Det är jag glad över.
11. Mjällby (Mjällby)
Andra mitt-i-pricken! Tror blekingegänget stannar här också.
10. Gefle (BK Häcken)
Häcken ligger femma... Illa tippat! Göteborgslagen har gäckat mig rejält. MEN var grymt osäker på denna och hintade att Häcken kunde hamna betydligt högre upp. DESSUTOM tippade jag Ranegie som skyttekung, Så jag får nästan GODKÄNT!!
9. Örebro (Kalmar)
Kalmar ligger 7:a så jag var inte helt ute och cyklade.. Men jag varnade även för att Kalmar kunde dras in i bottenträsket och bli årets flopplag. Har inte skett.
8. Malmö (AIK)
Nejdu, AIK blev ju en aning bättre än vad jag trodde. Varnade rejält för "Banguras" i alla fall!
7. Kalmar (Djurgården)
DIF är indraget i bottenstriden. Dåligt tippat. Men jag var inte den enda som trodde att Djurgården skulle studsa tillbaka.
6. IFK Göteborg (Halmstad)
Halmstadstipset är ju det verkligt katastrofala här (Tsm med GAIS). Drogs med lite för hårt i Spanien-hypen.
5. BK Häcken (Helsingborg)
HIF ser ut att segla iväg mot ett efterlängtat SM-guld. Laget förlorade många nyckelspelare, precis som jag befarade, men stommen som jag trodde skulle räcka till en hedrande femteplats var tydligen mycket bättre än så.
4. GAIS (Örebro)
Många som tippade ÖSK fel. Skäms inte över det. Men att jag tippade GAIS sist tåls att upprepas.
3. AIK (Malmö)
Europaspelet låg MFF i fatet helt enkelt. Dåligt tippat dock, men vem fasen trodde inte att MFF skulle ligga i den absoluta toppen ändå.
2. Elfsborg (Elfsborg)
Booyaaah! Tredje mitt-i-pricken! Inga konstigheter.
1. Helsingborg ( IFK Göteborg)
Göteborg har svikit mig. Helsingborg har lurat mig.

Om katten själv får välja, del 3

Wolf Parade - Apologies to the Queen Mary (2005)
Kanada kniper ännu en plats (Destroyer i del 1). Det första jag hörde med Wolf Parade var 2008 års "At mount zoomer" som också det är ett väldigt bra album. "Apologies to the queen mary" tar dock priset som bandets starkaste med sin elakhet och obönhörliga intensitet. Spencer Krug briljerar bakom mikrofonen och ger skivan en aggressivitet få andra album i den viiiida indierockgenren innehar.1. You are a runner and I am my father's son, 2.55, Sätter taktfast tonen. Wolf Parade trummar distinkt in ens uppmärksamhet från första stund.
2. Modern world, 2.52, Krug gör allt för att riva upp sin stämma i en låt man önskar var 7 minuter längre. Låter som ett något ilsknare Arcade Fire.
3. Grounds for divorce, 3.25, "Skriksynthen" gör en kaxig entré i en låt som så många andra på den här plattan undviker att använda sig av en riktig refräng. Wolf Parade klarar sig bra utan sådana.
4. We built another world, 3.15, Svårbedömd. Inte den här låten man kan plocka fram ur skallen i efterhand. Men avslutningen är ju stark, svårt som sagt.
5. Fancy claps, 2.51, Här blir det riktigt driv. Wolf Parade forcerar igenom de knappa tre minuterna med galans.
6. Same ghost every night, 5.44, Gungar fram i ett makligt tempo och är bra efter den intensiva första delen. Avslutningen briljerar men är alltför kort.
7. Shine a light, 3.47, En av få låtar med riktig refräng. RIKTIGT bra sådan också.
8. Dear sons and daughters of hungry ghosts, 3.40, Leverans på hög nivå. "LALALAALAA, WOHO!!"
9. I'll believe anything, 4.37, Wolf Parades mest populära låt, de bygger målmedvetet upp till en kanonjär avslutning. Explosion!
10. It's a curse, 3.12, Skivans allra bästa spår avslutar ett helt galet parti på skivan. Riffet i kombination med pianot är oemotståndligt. Tungt. Spencer Krug rappar nästan. Häftigt.
11. Dinner bells, 7.35, Långt spår. Sticker ut från mängden men är för lite långsam. Man väntar på ett klimax som aldrig kommer.
12. This heart's on fire, 4.00, Den här rockdängan kissar på "Sex on fire".

Om katten själv får välja, del 2

Merz - Loveheart (2006)
Del 2 i min "Om katten själv..."-serie är också ett album från 2006. Sorgligt nog ett alldeles för anonymt sådant. Conrad Lambert som Merz egentligen heter är tydligen bundis med Coldplays Chris Martin. Conrad Lambert är klart mycket bättre än Chris Martin. Det räcker med att lyssna på "Loveheart" för att greppa det. "Loveheart" är ensamhet i en lägenhet någonstans, ensamhet i sin mest obskyra och våghalsiga form.


1. Postcard from a dark star, 4.10, Lamberts sång ligger som orosmoln över en kuslig pianoslinga, en kombination som ödmjukt håller sig tillbaka och rotar sig djupt inom en.
2. Dangerous heady love scheme, 4.30, Ytterst originell. Aldrig hört en låt som VERKLIGEN liknar denna. Catchy är den också, perfekt med lite avancerad pop efter den kusliga starten.
3. Verily, 3.51, Först världens synthslinga som intro? Sedan lite spansk gitarr på den? Lite domedags-körsång som grädde på moset? Javisst. Lambert landar den här kombon oroväckande graciöst.
4. My name is sad and at sea, 3.54, Lambert bryter av med en hederlig lägereldsvisa. Eller hederlig, skulle inte vilja att någon sjöng den här vid en eld på en strand för mig. För läskigt, för äkta. Riktigt bra dock.
5. Butterfly, 2.51, Söt liten sak på femtespåret. Ett smörigt men ack så smittsamt trevligt spår.
6. At night I dream your bedroom's crammed with ducks, 1.01, Mja, räknas knappt. Instrumentalspår! Kanske tänkt att avskilja del 1 och del 2 av albumet.
7. Warm cigarette room, 4.19, Älskar inledningen. Efter ett tag blir den lite väl gnällig dock, med samma depptext upprepad ett antal för många gånger.
8. Mentor, 4.11, Hmm. Det jag gillar med den här skivan är den dystra stämningen som t.o.m gulliga "Butterfly" genomsyras av. Refrängen på "Mentor" kliver alldeles för långt ifrån det vinnarspåret. Lambert går vilse här. Sträcker mig så långt att jag säger att det är synd att denna är med.
9. The leaving song, 3.28, Tillbaka i rätt sinnesstämning. Den atmosfären som gör "Loveheart" till ett lysande album.
10. Loveheart, 6.02, Efter att ha strulat till det lite på vägen med några lite svagare spår (Mentor riktigt svag), så hittar Lambert tillbaka på riktigt. Titelsången är knäckande vacker. Knäckande. Nivån från skivans mästerliga första del infinner sig i grevens tid.

Konversation

Jag: Det är fan alltid skitväder när man är bakis, eller åtminstone grådisigt.

Bror: Egentligen skiner solen, du ser det bara inte.

Brorsan menade att bakisångesten gör himlen grå. Själv väljer jag att se hans kommentar från i söndags som en slags variant på "över molnen är himlen alltid blå". Typ.

Annars så kan jag faktiskt minnas bakfyllor från i somras som genomlidits under solen. Då menar jag verkligen genomliiiidits, solen är ej barmhärtig under sådana förhållanden. Med det i tanken så kan jag lite halvt undra vad fan jag klagade över när jag kläckte ur mig ovanstående kommentar.

Nåväl.

Det regnar som fan nu också och jag är lyckligtvis inte bakis såhär natten mot en tisdag. Allt är tillfälligheter.

//Förövrigt...Så finns det ungefär en floppidiljon viktigare saker än det här inlägget.

Om katten själv får välja, del 1 (Bra album)

Ska göra en liten följetong tänkte jag, slå ett slag för mina favoritalbum! Med lite korta kommentarer, låt för låt, om varför just den här musiken tilltalar mig. Grönt betyder att låten är helt skavanklös, helt superb helt enkelt. Blått betyder att låten i fråga kanske inte är helt och hållet gåshudsframkallande men jävligt nära. Rött betyder, håll i er, att det är svagt spår i jämförelse med resten av skivan, här kommer det nämligen bara figurera skivor som så nära på något spår är i min mening kompletta. Eller kanske till och med helt perfekta utan ett enda rött spår, vem vet!

Kan verka lite meningslöst att bara lyfta fram bra skivor och sedan sitta och dividera om vilka låtar som är lite mindre lysande än andra. Men, se det som tips bara, ok? Och se färgerna som vägledning för vilka låtar man ska lyssna på allra först för att fastna, om man inte redan gjort det.

Destroyer - Destroyer's rubies (2006)
Dan Bejar (New Pornographers också) Gör Bowie-influerad bluesig rock men sjunger lite som Dylan. Löjligt bra fyra första låtarna, sedan lite mer ojämnt. Hursomhelst, Uh-maaaaziing.


1. Rubies, 9.25, Niominuters-monster inleder. Svävande drömsk och ständigt skiftande, kanske lite lång.
2. Your blood, 4.16, En hit. Moneybrother borde vara grovt avis på denna dänga och dess klämmiga refräng. Youtube-länk.
3. European oils, 4.55, Suverän från första pianoplinket. Bryggan innan gitarrsolot, behöver inte säga mer. Ordlösa refränger har sällan använts så här bra, singalong för fulla muggar.
4. Painter in your pocket, 4.10, Börjar lugnt, man tycker det är en riktigt soft låt att luta sig tillbaka till och så, BAM, så ökar han takten. Bästa ögonblicket på skivan. Youtube-länk.
5. Looter's follies, 7.27, Bowie-referenserna bli allra tydligast här. Duglig ballad, sitter inte lika snabbt som de andra låtarna. Ett skönt avbrott kan man tycka efter de tre föregående spåren.
6. 3000 flowers, 3.47, Starkaste riffet på plattan, han snålar inte med det heller. Bra Dan Bejar. Högst tempo på skivan, behövligt. Nyckelspår på så sätt.
7. A dangerous woman up to a point, 6.02, Långsamma storytelling-verser med mäktiga "Ra-rara-lala-ra"-refränger. Man vill kort och gott vara full och skråla med. Klimax-artat.
8. Priest's knees, 3.09, Kortast på skivan. Lite repetitivt med den ordlösa refrängen här. Klockrena och svängiga verser som vanligt dock. Fartfylld också, gillas.
9. Watercolours into the ocean, 4.46, Lite sömnig men inget katastrofalt. Utöver avslutningen när han sjunger "wo-ho, watercolours into the ocean" är det inget som riktigt fastnar.
10. Sick priest learns to last forever, 5.54, Värdig avslutning. Dylan-aktigt! Härlig ljudvägg att orientera sig igenom.

Flax.

Såhär några dagar efter att Stefan Liv omkommit i en flygolycka, så kan man ju rimligen börja snacka om flyt och oflyt. Oflyt är att krascha i ett plan, det är fan höjden av oflyt. Chansen att ett omtyckt ishockeylag med flera världsstjärnor gör det är på gränsen till ofattbart. Även om det faktiskt hänt tidigare att just idrottslag förintats. Vila i frid.

Höjden av "tur i oturen" har någon japan jag inte minns vad han heter/hette varit med om. Han var i Hiroshima när den första amerikanska atombomen droppades och i Nagasaki några dagar sedan när den andra träffade marken. Överlevde båda. Kan ändå tänka mig att hans reaktion i Nagasaki var något i stil med, "AAAW, COME OOOON!?", fast på japanska då förstås.

Appropå "heter/hette" problematiken ovan så antar jag att det är "hette" som är det korrekta med tanke på att det gått några år och atombomber är vetenskapligt bevisat inte direkt en dag på ett spa för själen. Bättre hälsokurer finns!

Och vidare, det här är också helt sinnessjuk fall av så kallad "tur i oturen". Där sitter man fast i ett bilvrak efter en brutal frontalkrock så brummar sveriges f-ing losstagningskung förbi helt slumpmässigt i sin bil och ingriper. Vafaaa-aan.

Undra vad han sa losstagningskungen Perry Malmberg, kanske "Backa allihop det är jag som är losstagningsmannen", innan han slet av sig skjortan och avslöjade en mantel och en tajt tröja med ett stort "L" på? Eller så hade han bara ett certifierat bevis på att han var bäst i Sverige på det som just där och då behövdes göras. Det här övergår mitt förstånd. Flyt i kubik.

//Förövrigt...Så föddes jag fredagen den 13:e. Brukar säga att till skillnad från alla andra har jag tur på fredagar den 13:e men otur resten av årets dagar. Inga konkreta bevis på om detta stämmer men..

Date hot russians.

Strösurfningen har ju sina baksidor och bröst om man säger så. Speciellt på tvivelaktiga torrentsidor (För att nämna ett exempel) som har feta banners med bilder på ryska tjejer som "Enligt vetenskapliga undersökningar är svaga för västerländska män".

"Ooooh", tänker jag som har varit singel ett tag nu, "Wow, det här är min stora chans att finna den sanna kärleken".

Lyssnar på radiosporten nu, webbradion. Straff till Gefle nu mot Malmö......Det här är live... Theorin ska ta den....och...Han SÄTTER DEN!!!! HELLS YEAAAAHHH!!!

Nåväl, tillbaka till det för mig betydligt oviktigare ämnet jag skrev om innan jag blev avbruten av mina helspända öron. Fast vad fan ska jag tillägga?

Mer än att jag var en gnutta ironisk. Hade gärna vetat hur den påstådda vetenskapliga undersökningen gick till åtminstone, med intervjuer och enkäter utskickade bland Rysslands mest prominenta internetprostituerade?

//Förövrigt... Så leder Gefle fortfarande med 1-0. Kämpa Gefle. Och så var det här ett inlägg jag skrev igårkväll faktiskt, kunde än en gång inte publicera av någon anledning. Blir jag censurerad av staten? Tvivlar på't.

Blogger nobbar mig i Stocken.

Dagens sanning = Jag har varit i Stockholm i två veckor nu och datorn där i lägenheten i Akalla har vägrat ge mig chansen att skriva blogginlägg. Den är ny och fungerar superbt jäkla bra utöver just denna ovan nämnda detalj. Jag kan skriva inlägg men jag kan inte publicera dem.

Oerhört frustrerande, fast ändå inte. Ingen stor sak ju men det är alltid svårt att behöva göra andra saker med dötiden man egentligen inte har.

Grejen är den att det har varit två anmärkningsvärda veckor, jag hade behövt skriva av mig några gånger. Lufta mina tankar om del händelser helt enkelt, som...

...Torsdag förra veckan då bror och jag laddade med en cigg på balkongen inför Popaganda och fick se tre snubbar i 20-25 årsåldern fjutta på en bil nedanför på parkeringen. Traumatiskt. Akalla levde i det ögonblicket upp till sitt rykte, jag fick ringa 112 för första gången i mitt liv. Nu när ingenting hände mer än att tre bilar och ett träd förstördes så kan jag tycka att det var lite som att bocka av en sak på "Grejer-man-måste-uppleva-innan-man-dör-listan".

...Lördag förra veckan då en tjej klättrade från ett fönster på fjärde våningen till en balkong på femte. Akalla gjorde för andra gången skäl för sitt rykte. Inte sett något galet där innan och så helt plötsligt "BAAM!" så händer det massa saker.

...Fredag när GO! Team och Arcade Fire spelade strumporna av mig och bror på Popaganda. Innan hade dock det vi taggade mest till, Cults, floppat brutalt. Ruskigt tafatt spelning.

...Lördag igen. JJ ok, Lykke Li riktigt bra. Blev sedan stött på krogen av en SNUBBE som tyckte jag såg pervers ut.

...Skolstart måndag.

//Förövrigt... Är jag i Gävle nu och sträcker lite på mig efter två hetsiga veckor.

WoW-klipp.

Wayoutwest var givetvis precis så bra som man förväntat sig. Förutom torsdagen då vi misslyckades med att komma in på klubb. Det sög, så vi drack jättestora öl på en intilliggande pub istället, vilket ägde. Får skriva mer om trippen i ett annat inlägg. Typ imorn eller snart.

Här är dock tre videor jag filmade på min gamla Kodak digitalkamera, som faktiskt presterat rätt hyfsat även om mina instabila händer inte gör det men det var rätt svårt att inte svänga lite till musiken så.... Iamamiwhoami-klippen verkar bli rätt populära på tuben, kanske inte så konstigt. Twin Shadow-klippet är på en hel låt, vilket är fint.

Chevy Chase

Paul Simons album Graceland är smygit upp som mitt mest lyssnade just nu. Det här är den liiiiite (Jätte) kackiga videon till plattans mest kända låt You can call me al. Chevy Chase stjäl showen på ett makabert och medvetet vis.

Går för närvarande igenom en riktigt tuff stängningshelg på Donken men jag klarar mig. Det känns en aning nostalgiskt till och med, lite 2008. Fattas bara att jag skulle cykla milen hem efter stängningarna också som jag gjorde då. Körkort är en demon modell större. Jag menar, jag kunde landa ett jävla 15-01 med övertid i furiöst tempo, dränkt i mitt eget svett med huden hal av fettångor och sedan bara hoppa på cykeln mitt i natten och trumma hemåt.

Borde nästan göra ett experiment och pröva en "2008" idag. Hmm. Liksom för att se var min gräns går nuförtiden. Fast nej.

Idag har jag till och med farsans Wolkswagen Passat (SVENNE-STEK, kanske tar hunden, villan och min lyckliga barndom med mig i min asstora baklucka, bara för att jag kan). Med turbo och automatväxel. Som att köra gokart.

Det är liksom tidsandan. Det är inte ens jobbigt att köra bil, inte ens jobbigt för vaderna, som det ibland med vanlig växellåda kan vara en aning jobbigt för.

Faktum är att morsan satte eld i baken på mig när det gällde att skaffa det där körkortet. Var nära att bli påkörd av något jag befarar var en rattfyllerist som svängde in på trottoaren istället för på bilvägen utanför nattöppna, klassiska Statoil Hagaström. Där kom man på cykeln med sinnena på avspänn, Mp3:n i örat, skitandes i världen och plötsligt så kom det två lysen rakt mot en på trottoaren. En billist vars sinnen förmodligen var än mer på avspänn än mina. Så jag körde rakt ner i diket för att rädda mig kvar i världen jag just innan hade skitit fullständigt i men som i det ögonblicket verkade väldigt viktig. Sedan borstade jag av mig, tänkte att det hade kunnat "sluta lite värre det där", svor och hytte med näven mot fyllskallen, försökte registrera registreringsnumret men misslyckades med det.

Så jag cyklade hem i maka takt, i efterhand mest arg för ett litet hål i min retrojacka som fastnade i en liten tall som inte fått växa sig stor i ett dike intill vår materialistiska urbana värld. Nämnde incidenten för morsan dagen efter liksom lite i förbifarten. Mor släppte det inte så lätt, så ett år senare hade man körkort.

Och var redo att frontalkrocka med latheten istället.

//Förövrigt...Så är alltså hela Graceland-skivan utomordentlig. Speciellt folk som gillar Vampire Weekend kan ju ta sig en lyss på urkällan.

Med folket för fosterlandet.

Nattligt nu. Nyss hemkommen från Donkenjobb, försöker respektera bror som sover bakom mig i källaren på grund av värmen uppe i hans rum. Mes. Lite irriterad blir jag när jag inte får vara ifred i källaren efter en stängning, är ju lite av rutin att luta sig tillbaka framför data-pata utan att behöva ta hänsyn till någon annan än sig själv efter en dags daltande med rabiata människodjur som vill ha god service. Irriterande är det också just det att bror sover, för då kan jag inte beklaga mig över att inte få vara ifred så att han reagerar på det.

Kan dock givetvis inte låta bli att ta en svängom på nätet ändå. Sådant man gör nuförtiden ju, surfar runt planlöst. Mestadels på folks profiler på Facebook men också på Twitter. Nu dessutom Google+ också, det tar fan aldrig slut. Skaffade det sistnämnda igår, tydligen någon slags skön mix mellan de två förstnämnda sociala medierna. Ett härligt knep från Google för att komma än närmare in på skinnet på oss stackars lillebrorsor.

Snart vet Google allt. Men jag bjuppar på det. Jag bjuder på mig själv.

//Förövrigt...Så bytte jag till mig en enkrona från 1950, inbillar mig att den är värd mer än just en spänn. Och på tiden det begav sig för den lilla kronan så kunde man säkert köpa en hästjävel för den. Säkert.

Avklarade fyllor och en framtida motsvarighet.

Efter måndagens inofficiella personalfest har jag uppenbarligen fylletwittrat, fyllefacebookat och fyllebloggat. Hurra! Vilket jävla stim. Jag minns inte ett skvatt av det heller. Som tur är ser det inte så jädrans förskräckligt ut. Nog mer jag själv som tycker det borde ha undvikits, fylleblogginlägget är ju fullständigt meningslöst.

Som visserligen det mesta jag skriver är.

Äsch.

Jag kanske har startat en inte så smickrande tradition. Vi vänder på det så.

//Förövrigt...Så ska jag nu nörda ner mig totalt i Way Out Wests spelschema.

Way Out West väntar besök av mig i år igen. Spelschemat är droppat och jag kan berätta vartusan i Göteborg ni finner mig dagarna 11-13 augusti. Med reservation för att jag kommer respektera medresenärers annorlunda viljor i vad som borde ses till en för mig hälsosam grad.

Torsdag kväll/natt: Stora teatern (Storan) kl 22 på Okkervil River som följs av New Pornographers-favoriten Destroyer på samma plats kl 23.45. Alternativt på Brew House kl 00.00 för Those Dancing Days frejdiga powerpop, detta därför att det helt enkelt känns lite mer party, lite mer intensivt att se dem. Timber Timbre på Pusterviksbaren måste dessvärre, förmodligen, väljas bort. Optimalt vore nog först Okkervil River sedan Those Dancing Days även om det kommer ta på de stackars fossingarna.

Fredag Slottskogen: Trolig sovmorgon förbi inte så lockande Edward Sharpe, Avett Brothers och Jenny Wilson om inte någon i sällskapet insisterar på ett annorlunda tillvägagångssätt. Viktigt. Sedan Janelle Monae kl 16.10 och möjligen The Hives därefter kl 17.20 för att insupa showen deras som alltid är rätt och slätt bra. Att se Howlin' dampa runt är dock inte absolut nödvändigt, jag har skådat den akten förr. Fleet Foxes kl 18.30 är ungefär så givet som det blir. Förmodligen Robyn kl 19.45, trots att jag såg henne på WoW och Popaganda förra året, finns alltid någon i ens sällskap som vill se henne, annars ölpaus I guess! Iamamiwhoami spelar kl 21.10, något som borde ses, bara för att göra alla amerikaner som vill se denna mystiska kvinna avundsjuka. Börjar dessutom tycka att låtarna hon släppt är riktigt bra, borde bli en spejsad föreställning. Sedan 45 min "glo-på-den-lille-jehovas-popguden-Prince" innan en kort promenad över för att ögna på och lyssna till Empire Of The Suns klockrena indiepop kl 23.00.

Fredag natt: Här är jag helt f-ing likgiltig och kommer att troget lyssna på vad mina "medfestivalare" vill gå och lyssna på. Men annars White Denim kanske? Gävlebandet Simian Ghost? Njae, här får någon annan bestämma helt och hållet.

Lördag Slottskogen: Lycka när Twin Shadow nyligen hamnade i Linnétältet istället för på krogen, kl 13.30 (Ingen sovmorgon här) är jag definitivt där. The Jayhawks kl 15.30 känns schysst retro, det blir. Wiz Khalifa kl 18.00 kan bli. Pulp kl 19.50 blir. Tiesto kl 21.10 känns också som något som måste ses, kanske främst för att jag aldrig varit och sett en liknande artist. Kanye West kl 22.30 behöver knappt räknas upp, dock är jag lite sugen på att bryta av Kanye för att gå och se Fake Bloods Jägermeister-osande douchebagbeats målmedvetet dunka utöver Göteborgsnatten.

Lördag natt: Matthew Dear i Annedalskyrkan ett stenkast från Slottskogen tack. Finns la en minimal chans på Rebecca & Fiona på Park Lane men det stället är av tradition det allra mest omöjliga att traska in på. Önskar att jag hade en bild på kön in dit förra året. Monstruöst. och döfött av bara den.

Söndag morgon/ eftermiddag: Förstörd Simon.

BLLLÖÖÖOUUUDXDD

"Våra värsta år" på teve nu, Eller "Married with children" som det egentligen heter. På amerikanska.

Frågan om det är för sent eller för tidigt för Al Bundy?

Sent är väl min chansning.

Eftersom det är måndag.

Måndagar var inte gjorda för det här.

Men mina skor är utan tveka gjorda för att gå i, som Cher skulle ha sagt. Och visst fan promenerade jag hem. Ungefär.

//Förövrigt... Så har definitivt inte samhället format måndagar till dagar värda att komma ihåg. Fredagar och lördagar bjuder tack vare ren automatik på spänning, spänning värt att berätta om imorn när jag inte har så här pass mycket promille i bllloooooodet.

Är en klåpare.

Jag tappar aldrig farsans nyckelknippa ner i hisschaktet igen. Den saken är klar.

Maken till sågning fick man. Eller jag fick fan maken till din farsas älskare till sågning.

Nu är det tänkt att jag ska växa upp och sluta vara en klåpare! Till och med Vampire Weekend fick sig en sågning i utskällningen som följde när jag var tvungen att krypa till korset och berätta vad jag lyckats med. Uncalled for. (Tvingade familjen att lyssna på dem under bilresan ner till Stockholm för min kusins bröllop. Vilket tydligen ledde till inombordslig irritation som far senare kunde få utlopp för.)

Jag och mina tarvliga fingrar behövde möjligen en tillrättavisning.

//Förövrigt...Så kolla på det här.

Nu när jag har bestämt mig för att antningen ringa in och få servitrisen från igår sparkad eller aldrig gå på O'learys igen så har jag tid för det här

Årets bästa låtar hittills, bjussar på en spotifyplaylist sedan med dem inlagda va. Som sill. Inlagda välsmakande sillar. Som låter bra. Inlagda jävla välsmakande jävla sillar som låter bra i öronen när du tuggar. I alla fall de som finns på Spotify blir inlagda midsommarsillar i min playlist.

20. Fucked Up - The other shoe
19. TV On The Radio - Will do
18. Lykke Li - I follow rivers
17. Gang Gang Dance - Glass jar
16. Panda Bear - Last night at the jetty
15. Toro Y Moi - New beat
14. Wild Beasts - Albatross
13. Shabazz Palaces - An echo from the hosts that profess infinitum
12. Destroyer - Chinatown
11. The Weeknd - House of balloons
10. Timber Timbre - Woman
9. Tune-Yards - My country
8. Kurt Vile - Jesus fever
7. Bon Iver - Perth
6. AraabMuzik - Streetz tonight
5. The Antlers - Every night my teeth are falling out
4. PJ Harvey - Last living rose
3. Cults - You know what i mean
2. Shabazz Palaces - Swerve...The reeping of all that is worthwhile (Noir not withstanding)
1. Gang Gang Dance - Adult goth

2011

O'learys i Gävle är sämst.

Igår blev jag fruktansvärt dåligt bemött på O'learys i Gävle. Jag blev utkastat för att jag tyckte vi hade rätten att använda restaurangens servetter för att torka upp öl på ett bord vi blivit hänvisade till. Öl som någon som jobbade där borde ha torkat upp för länge sedan. Det löjligaste jag varit med om.

Servitrisen hade en uppenbar jävla lingonvecka.

Och behövde uppenbarligen göra sig hörd och känna sig viktig. Känna makt. Skicka ut någon ur restaurangen för att de gör hennes jobb.

Konstigaste jag varit med om.

//Förövrigt...Så ironiserade jag över hennes småaktiga löjlighet men jag sa inte "Fuck off" förrän jag redan var på väg ut därifrån.

En kul grej för någon sommar sedan....

...Då jag hittade en marijuanaplanta i kvarteret min familj bor i. Det var en småbarnsfamilj som ståtade med den där prydnaden på gården med allt vad det innebär. Det fanns även en liten rackare precis vid postlådan deras.

Jag tyckte i alla fall det var en ytterst spännande upplevelse. Jag hade verkligen velat veta mer om varför den hade hamnat där. Och vill än idag.

Varje gång jag åker förbi så slänger jag en blick in på gården.

Jag minns att vi (Jag och mina lika fascinerade vänner.) tyckte att det var oerhört synd att den inte hann blomma innan septembers kallare grader drog in över landet och tog kål på den.

//Förövrigt...Så tyckte jag faktiskt att de verkade lite hippie-yippe där redan innan jag såg den. Om nu det skulle vara en ledtråd till varför plantan var där.

Tjusningen med Twitter.

Sitter och följer ett Twitterkrig mellan Aftonbladets Robert Laul och Tv4:s utsända på Damfotbolls-vm i Tyskland. Kalmars mittfältare Henrik Rydström har också lagt sig i. Detta är definitivt det bästa med Twitter.

Det är så skönt och se hur jävla kissnödiga alla är.

Nu går jag på toa och får de problemen jag bryr mig om just nu ur världen och ner i avloppssystemet. Gävles reningsverk ligger precis vid Getaway Rocks festivalcamping också. Så Gävle: Bajsa på.

//Förövrigt... Så är jag alldeles uppenbarligen kvar på kissochbajs-stadiet.

Shabazz Palaces är det som gäller just nu va. ShaBAAM!

När ramlar min nagel av?

Har gått med en lös tånagel i två månader nu.

Jag frågar mig när den ramlar av?

Eller om jag ska dra av den?

Men jag förväntar mig inget svar. Jag får inga jävla svar på den här bloggen. Eller kommentarer.

Jag kan bara få utlopp för mina tankar för min egen skull, resonera för mig själv. I och för sig så skulle ett gäng kommentarer också bara vara till min egen fördel. Så för all del, låt bli! Säg inte ett skit, jag kan lista ut vad jag ska göra med nagelfan genom en enkel googling.

Vilket är precis vad jag tänker göra nu.

(Snälla, ge mig en kommentar)

//Förövrigt...Så varför ska man gå till doktorn för diagnoser när man har internet. Hittills har jag kommit fram till att jag har reumatism och cancer.

Årets inneord.

Har fått indikationer på att folk börjat tröttna på alla som säger "Awesome". De säger att det har varit det nya svarta för länge. Själv tycker jag att säga "det nya svarta" är just väldigt mycket "det nya svarta" inom populära fraser eller ord. Oräkneligt många som droppar den nuförtiden, det här är det nya svarta hit och det där är det nya svarta dit.

För er som missat det är dock grönt det nya svarta. Det har det varit ett par år nu. Står till och med på petflaskor, vitamindryckerna med komiska texter på.

"Awesome" tycker jag är ett awesome ord. Mest för att om du tar det på svenska så blir det antingen "grymt" som grisarna säger, "fett" som grisarna har mängder av eller bara "häftigt" och det ordet är bara ok att använda om du är en gris född på 50-talet. "Awesome" är awesome. Awesome är inte ett grymt, fett eller häftigt ord. "Awesome" är awesome. Precis som Zlatan är Zlatan.

Men "awesome" är inte årets inneord. Bara ett schysst ord som jag vetat funnits i ett par år. Nej, årets ord är definitivt Umami. Vad fan kom det ifrån? För någon månad sedan hade jag aldrig hört talas om den femte smaken som tydligen varit erkänd ända sedan mitten av åttiotalet (Tack, Wikipedia).

Och så plötsligt så landar allting på en bädd av Umami. Till och med Felix Tomatketchup, en institution i det svenska samhället landar på en jävla bädd i form av ett låneord från Japan. Umami är mitt nya hatord, en syndabock som bara inte får leta sig in i fler reklamer.

Your mami, Umami!!!

Apropå nya fraser jag aldrig hört förrut. Stefan Alfelt på Aftonbladet skriver idag: "Gefle!? Vi hade räknat ut dem som vanligt och plötsligt basar Per Olsson över ett möjligt guldlag."

Gefle. Ett. Möjligt. Guld. Lag. Smaka på orden, smakar nästan Umami. God damnit, now i'm sayin' it.

//Förövrigt...Så grundar sig nog mitt hat för Umami i min okunskap om densamma. Så är det alltid.

Bananas.

Efter en tvådagars fest luktar mina fisar så distinkt illa att jag inte skulle bli det minsta överraskad om de trendade på Twitter.

Låt oss låtsas som om jag inte delade med mig av ovanstående olämpliga fakta. Om du vill, alltså. Eller så kan du twittra om det. Om du vill.

Ett livsmål jag nu har är att trenda på Twitter. Tänk mitt namn där på listan tillsammans med annat som faktiskt är värt att diskutera och uppmärksamma. Simon R, Almedalsveckan och fotbolls-vm. Det vore galet. Det vore bananer.

//Förövrigt... "The naked man" på sexan nu. Klassiskt HIMYM-avsnitt.

Nästa vecka regnar det.

Den här veckan bjussar på sol i kvadrat. Själv ägnar jag mina dagar framför grillen på McDonalds, tar skydd så att säga. Ofrivilligt. Och jag tar inte ens skydd från solen på ett svalt ställe, det blir fruktat varmt inne i köket på donken. Man får inte ens gå in i frysen svalka sig som förr i tiden, det är något krux på den så att den måste vara låst och endast öppnas om man verkligen måste hämta något.

Nästa vecka kommer jag förmodligen att jobba mindre (Schemat har inte kommit än, lätt att planera livet). Så det är bara att plocka fram paraplyerna gott folk!

Jag som så många andra svenskar är övertygad om att vädret beror på om man jobbar eller inte.

Bara för att förtydliga,

Sol, varmt och badnerven rycker: Jobbar.

Kallt, regnigt och livsglädjen tryter: Ledig.



Får säga att det hänt att jag drömt att tänder ramlat ut. Tydligen ska det vara ett tecken på att man oroar sig över att man inte är lika snygg som tidigare. Heeeh.

//Förövrigt...Så har jag börjat ta det här med Twitter seriöst. Sök på Salibou vettja.

Hostmedicin, skona mig denna plåga.

Och med plåga menade jag uppenbarligen inte låten, utan min hosta. Obehaget kittlar insidan av min hals. Hostmedicinen ska ge mig sömn inatt.

Timber Timbre känns som värda en låååång kö in till nån klubb under Way Out West.

Kanada har nästan högst nivå i hela världen när det gäller musik. Har otaliga favoritband från det kalla nord på andra sidan Atlanten.

//Förövrigt...Så stavar jag fel hela tiden just nu. Fingrarna studsar iväg okontrollerat över tangentbordet när jag får mina hostattacker. Jag hade kunnat gjort en grej av det och låtit inlägget varit proppat med stavfel men istället har jag raderat och skrivit om rad efter rad. Jag är ingen sådan där "No regrets-kille" när jag skriver. Inte min grej.

En snorig jävla virusblixt från klar himmel.

Det är närapå 30 grader utomhus. Själv gömmer jag mig i källaren med en förkylning från helvetet. Eller från helvetet, näe, snarare kommer den från ingenstans. Det är väl något slags virus det handlar om. För så jävla kallt har det inte varit dagarna före snoret kloggade igen min näsa.

Lite senare idag ska jag jobba också. Life.

Visst, skulle ha kunnat ringt och sjukanmält men nej, det är försent för det nu.

//Förövrigt...Så var det här ett fantasilöst jävla skitinlägg. Men idéerna rinner långsamt i snoret som översvämmar mina tankegångar. Nu ska jag kolla på damfotboll.

Imorgon börjar jag jobba, dagen innan midsommar på en donken som ligger på vägen till Dalarna.

Jag gjorde ett halvtaskigt försök i våras, när snön fortfarande stod mig upp i halsen, att söka till de två dagstidningarna som finns här i Gävle. Arbetarbladet och Gefle Dagblad. Det blev inget av det. Det jag säger till mig själv är att när jag väl är klar med min journalistutbildning så kommer de att ta emot mig med öppna armar. Jag kommer komma springandes in i deras trycksvärtade famn och de kommer att krama ur vartenda guldkantat ord jag har i mitt huvud till deras, förmodligen, utdöende pappersmedium.

De har så många andra som är klara med utbildningen som står på tur, tänker jag.

Sanningen är nog dock den att de nog kände vibbarna, de kände vibbarna av ett halvtaskigt försök.

Istället ska jag jobba en sommar till på allas hatälskling McDonalds. Tro mig, jag klagar inte. Kanske var till och med mina halvtaskiga sökningar till tidningarna en följd av en underliggande känsla av att jag nog tusanimej vill stå en sommar till framför stekytan, svettas och plocka maskingrillat nötkött till alla där ute i matsalsköns hungrande förtjusning.

Det är inget annat än sanning att jag finner arbetet på donken som väldigt roande. För även om hamburgarna är likadana varje gång, alltså att de ska ha likadana grönsaker och såser mellan bröden, så är ändå mina medarbetare så pass störda i hjärnkontoret att varje arbetsdag är ett äventyr.

Jag passar in på donken, jag är ingen katt bland hermelinerna, utan en retarderad person bland andra retarderade personer. Jag trivs med det simpla, det hjärndöda, jag trivs med att försöka göra gästerna nöjda. Jag trivs som fisken i vattnet, eller kanske mer som en drypande köttslamsa i fettrännan. Jag trivs som ångesten i ditt huvud när du arbetar bort resterna av Big Mac-menyn du åt till lunch från dina tänder.

Men någon gång så kommer jag trivas på andra ställen också.

//Förövrigt...Så är det frågan om jag trivs in i mina arbetskläder. Känner en viss oro över byxorna. Det har fan gått ett år sedan senast.