Om katten själv får välja, del 1 (Bra album)

Ska göra en liten följetong tänkte jag, slå ett slag för mina favoritalbum! Med lite korta kommentarer, låt för låt, om varför just den här musiken tilltalar mig. Grönt betyder att låten är helt skavanklös, helt superb helt enkelt. Blått betyder att låten i fråga kanske inte är helt och hållet gåshudsframkallande men jävligt nära. Rött betyder, håll i er, att det är svagt spår i jämförelse med resten av skivan, här kommer det nämligen bara figurera skivor som så nära på något spår är i min mening kompletta. Eller kanske till och med helt perfekta utan ett enda rött spår, vem vet!

Kan verka lite meningslöst att bara lyfta fram bra skivor och sedan sitta och dividera om vilka låtar som är lite mindre lysande än andra. Men, se det som tips bara, ok? Och se färgerna som vägledning för vilka låtar man ska lyssna på allra först för att fastna, om man inte redan gjort det.

Destroyer - Destroyer's rubies (2006)
Dan Bejar (New Pornographers också) Gör Bowie-influerad bluesig rock men sjunger lite som Dylan. Löjligt bra fyra första låtarna, sedan lite mer ojämnt. Hursomhelst, Uh-maaaaziing.


1. Rubies, 9.25, Niominuters-monster inleder. Svävande drömsk och ständigt skiftande, kanske lite lång.
2. Your blood, 4.16, En hit. Moneybrother borde vara grovt avis på denna dänga och dess klämmiga refräng. Youtube-länk.
3. European oils, 4.55, Suverän från första pianoplinket. Bryggan innan gitarrsolot, behöver inte säga mer. Ordlösa refränger har sällan använts så här bra, singalong för fulla muggar.
4. Painter in your pocket, 4.10, Börjar lugnt, man tycker det är en riktigt soft låt att luta sig tillbaka till och så, BAM, så ökar han takten. Bästa ögonblicket på skivan. Youtube-länk.
5. Looter's follies, 7.27, Bowie-referenserna bli allra tydligast här. Duglig ballad, sitter inte lika snabbt som de andra låtarna. Ett skönt avbrott kan man tycka efter de tre föregående spåren.
6. 3000 flowers, 3.47, Starkaste riffet på plattan, han snålar inte med det heller. Bra Dan Bejar. Högst tempo på skivan, behövligt. Nyckelspår på så sätt.
7. A dangerous woman up to a point, 6.02, Långsamma storytelling-verser med mäktiga "Ra-rara-lala-ra"-refränger. Man vill kort och gott vara full och skråla med. Klimax-artat.
8. Priest's knees, 3.09, Kortast på skivan. Lite repetitivt med den ordlösa refrängen här. Klockrena och svängiga verser som vanligt dock. Fartfylld också, gillas.
9. Watercolours into the ocean, 4.46, Lite sömnig men inget katastrofalt. Utöver avslutningen när han sjunger "wo-ho, watercolours into the ocean" är det inget som riktigt fastnar.
10. Sick priest learns to last forever, 5.54, Värdig avslutning. Dylan-aktigt! Härlig ljudvägg att orientera sig igenom.

Flax.

Såhär några dagar efter att Stefan Liv omkommit i en flygolycka, så kan man ju rimligen börja snacka om flyt och oflyt. Oflyt är att krascha i ett plan, det är fan höjden av oflyt. Chansen att ett omtyckt ishockeylag med flera världsstjärnor gör det är på gränsen till ofattbart. Även om det faktiskt hänt tidigare att just idrottslag förintats. Vila i frid.

Höjden av "tur i oturen" har någon japan jag inte minns vad han heter/hette varit med om. Han var i Hiroshima när den första amerikanska atombomen droppades och i Nagasaki några dagar sedan när den andra träffade marken. Överlevde båda. Kan ändå tänka mig att hans reaktion i Nagasaki var något i stil med, "AAAW, COME OOOON!?", fast på japanska då förstås.

Appropå "heter/hette" problematiken ovan så antar jag att det är "hette" som är det korrekta med tanke på att det gått några år och atombomber är vetenskapligt bevisat inte direkt en dag på ett spa för själen. Bättre hälsokurer finns!

Och vidare, det här är också helt sinnessjuk fall av så kallad "tur i oturen". Där sitter man fast i ett bilvrak efter en brutal frontalkrock så brummar sveriges f-ing losstagningskung förbi helt slumpmässigt i sin bil och ingriper. Vafaaa-aan.

Undra vad han sa losstagningskungen Perry Malmberg, kanske "Backa allihop det är jag som är losstagningsmannen", innan han slet av sig skjortan och avslöjade en mantel och en tajt tröja med ett stort "L" på? Eller så hade han bara ett certifierat bevis på att han var bäst i Sverige på det som just där och då behövdes göras. Det här övergår mitt förstånd. Flyt i kubik.

//Förövrigt...Så föddes jag fredagen den 13:e. Brukar säga att till skillnad från alla andra har jag tur på fredagar den 13:e men otur resten av årets dagar. Inga konkreta bevis på om detta stämmer men..

Date hot russians.

Strösurfningen har ju sina baksidor och bröst om man säger så. Speciellt på tvivelaktiga torrentsidor (För att nämna ett exempel) som har feta banners med bilder på ryska tjejer som "Enligt vetenskapliga undersökningar är svaga för västerländska män".

"Ooooh", tänker jag som har varit singel ett tag nu, "Wow, det här är min stora chans att finna den sanna kärleken".

Lyssnar på radiosporten nu, webbradion. Straff till Gefle nu mot Malmö......Det här är live... Theorin ska ta den....och...Han SÄTTER DEN!!!! HELLS YEAAAAHHH!!!

Nåväl, tillbaka till det för mig betydligt oviktigare ämnet jag skrev om innan jag blev avbruten av mina helspända öron. Fast vad fan ska jag tillägga?

Mer än att jag var en gnutta ironisk. Hade gärna vetat hur den påstådda vetenskapliga undersökningen gick till åtminstone, med intervjuer och enkäter utskickade bland Rysslands mest prominenta internetprostituerade?

//Förövrigt... Så leder Gefle fortfarande med 1-0. Kämpa Gefle. Och så var det här ett inlägg jag skrev igårkväll faktiskt, kunde än en gång inte publicera av någon anledning. Blir jag censurerad av staten? Tvivlar på't.

Blogger nobbar mig i Stocken.

Dagens sanning = Jag har varit i Stockholm i två veckor nu och datorn där i lägenheten i Akalla har vägrat ge mig chansen att skriva blogginlägg. Den är ny och fungerar superbt jäkla bra utöver just denna ovan nämnda detalj. Jag kan skriva inlägg men jag kan inte publicera dem.

Oerhört frustrerande, fast ändå inte. Ingen stor sak ju men det är alltid svårt att behöva göra andra saker med dötiden man egentligen inte har.

Grejen är den att det har varit två anmärkningsvärda veckor, jag hade behövt skriva av mig några gånger. Lufta mina tankar om del händelser helt enkelt, som...

...Torsdag förra veckan då bror och jag laddade med en cigg på balkongen inför Popaganda och fick se tre snubbar i 20-25 årsåldern fjutta på en bil nedanför på parkeringen. Traumatiskt. Akalla levde i det ögonblicket upp till sitt rykte, jag fick ringa 112 för första gången i mitt liv. Nu när ingenting hände mer än att tre bilar och ett träd förstördes så kan jag tycka att det var lite som att bocka av en sak på "Grejer-man-måste-uppleva-innan-man-dör-listan".

...Lördag förra veckan då en tjej klättrade från ett fönster på fjärde våningen till en balkong på femte. Akalla gjorde för andra gången skäl för sitt rykte. Inte sett något galet där innan och så helt plötsligt "BAAM!" så händer det massa saker.

...Fredag när GO! Team och Arcade Fire spelade strumporna av mig och bror på Popaganda. Innan hade dock det vi taggade mest till, Cults, floppat brutalt. Ruskigt tafatt spelning.

...Lördag igen. JJ ok, Lykke Li riktigt bra. Blev sedan stött på krogen av en SNUBBE som tyckte jag såg pervers ut.

...Skolstart måndag.

//Förövrigt... Är jag i Gävle nu och sträcker lite på mig efter två hetsiga veckor.

WoW-klipp.

Wayoutwest var givetvis precis så bra som man förväntat sig. Förutom torsdagen då vi misslyckades med att komma in på klubb. Det sög, så vi drack jättestora öl på en intilliggande pub istället, vilket ägde. Får skriva mer om trippen i ett annat inlägg. Typ imorn eller snart.

Här är dock tre videor jag filmade på min gamla Kodak digitalkamera, som faktiskt presterat rätt hyfsat även om mina instabila händer inte gör det men det var rätt svårt att inte svänga lite till musiken så.... Iamamiwhoami-klippen verkar bli rätt populära på tuben, kanske inte så konstigt. Twin Shadow-klippet är på en hel låt, vilket är fint.

Chevy Chase

Paul Simons album Graceland är smygit upp som mitt mest lyssnade just nu. Det här är den liiiiite (Jätte) kackiga videon till plattans mest kända låt You can call me al. Chevy Chase stjäl showen på ett makabert och medvetet vis.

Går för närvarande igenom en riktigt tuff stängningshelg på Donken men jag klarar mig. Det känns en aning nostalgiskt till och med, lite 2008. Fattas bara att jag skulle cykla milen hem efter stängningarna också som jag gjorde då. Körkort är en demon modell större. Jag menar, jag kunde landa ett jävla 15-01 med övertid i furiöst tempo, dränkt i mitt eget svett med huden hal av fettångor och sedan bara hoppa på cykeln mitt i natten och trumma hemåt.

Borde nästan göra ett experiment och pröva en "2008" idag. Hmm. Liksom för att se var min gräns går nuförtiden. Fast nej.

Idag har jag till och med farsans Wolkswagen Passat (SVENNE-STEK, kanske tar hunden, villan och min lyckliga barndom med mig i min asstora baklucka, bara för att jag kan). Med turbo och automatväxel. Som att köra gokart.

Det är liksom tidsandan. Det är inte ens jobbigt att köra bil, inte ens jobbigt för vaderna, som det ibland med vanlig växellåda kan vara en aning jobbigt för.

Faktum är att morsan satte eld i baken på mig när det gällde att skaffa det där körkortet. Var nära att bli påkörd av något jag befarar var en rattfyllerist som svängde in på trottoaren istället för på bilvägen utanför nattöppna, klassiska Statoil Hagaström. Där kom man på cykeln med sinnena på avspänn, Mp3:n i örat, skitandes i världen och plötsligt så kom det två lysen rakt mot en på trottoaren. En billist vars sinnen förmodligen var än mer på avspänn än mina. Så jag körde rakt ner i diket för att rädda mig kvar i världen jag just innan hade skitit fullständigt i men som i det ögonblicket verkade väldigt viktig. Sedan borstade jag av mig, tänkte att det hade kunnat "sluta lite värre det där", svor och hytte med näven mot fyllskallen, försökte registrera registreringsnumret men misslyckades med det.

Så jag cyklade hem i maka takt, i efterhand mest arg för ett litet hål i min retrojacka som fastnade i en liten tall som inte fått växa sig stor i ett dike intill vår materialistiska urbana värld. Nämnde incidenten för morsan dagen efter liksom lite i förbifarten. Mor släppte det inte så lätt, så ett år senare hade man körkort.

Och var redo att frontalkrocka med latheten istället.

//Förövrigt...Så är alltså hela Graceland-skivan utomordentlig. Speciellt folk som gillar Vampire Weekend kan ju ta sig en lyss på urkällan.

Med folket för fosterlandet.

Nattligt nu. Nyss hemkommen från Donkenjobb, försöker respektera bror som sover bakom mig i källaren på grund av värmen uppe i hans rum. Mes. Lite irriterad blir jag när jag inte får vara ifred i källaren efter en stängning, är ju lite av rutin att luta sig tillbaka framför data-pata utan att behöva ta hänsyn till någon annan än sig själv efter en dags daltande med rabiata människodjur som vill ha god service. Irriterande är det också just det att bror sover, för då kan jag inte beklaga mig över att inte få vara ifred så att han reagerar på det.

Kan dock givetvis inte låta bli att ta en svängom på nätet ändå. Sådant man gör nuförtiden ju, surfar runt planlöst. Mestadels på folks profiler på Facebook men också på Twitter. Nu dessutom Google+ också, det tar fan aldrig slut. Skaffade det sistnämnda igår, tydligen någon slags skön mix mellan de två förstnämnda sociala medierna. Ett härligt knep från Google för att komma än närmare in på skinnet på oss stackars lillebrorsor.

Snart vet Google allt. Men jag bjuppar på det. Jag bjuder på mig själv.

//Förövrigt...Så bytte jag till mig en enkrona från 1950, inbillar mig att den är värd mer än just en spänn. Och på tiden det begav sig för den lilla kronan så kunde man säkert köpa en hästjävel för den. Säkert.